Karinlein

Laste en helt underbart rolig kommentar pa facebook idag sedan min kille skrivit i sin status om att jag skulle aka hem men att han snart skulle till mig.

Var gemensamma van Benjamin, som fortfarande inte kan forsta att varlden fungerar sa otroligt ovantat ibland, kunde inte lata bli att kommentera: "Crazy portugeeeese" strax efter det.

Jag skrev foljande kommentar: "Tssss, seems completely sane to me ;P"

Till svar fick jag detta:

"hm. well, a drunken spaniard that tried to speak french (portugees) goes to poland to study, travels with a bunch guys to riga and meets a scandinavian girl in a hostel. couple of years later the drunk spaniard that tries to speak french ends up in amsterdam ... falling in love with a globetrotter girl pretending to be from avesta. where is exactly the sane part in this story?"

Ja, det ar faktiskt historien om oss i korta ordalag. Det var till och med Benjamin som forde oss samman, mot min vilja i borjan. Det var namligen han som borjade prata med mig nar jag och tre av mina tjejkompisar var i Riga i Lettland pa ett lov nar vi var 16 ar. Han var dar med tre killkompisar fran universitetet i Polen dar de gjorde sitt Erasmusar och de bodde alla i samma sovsal som vi. Jag tyckte han var jattetrevlig men ogillade starkt den dar killen fran Portugal som var sa arrogant och otrevlig. Till min bestortning satte han sig mitt emellan oss och lade sig i vart samtal och jag blangde elakt pa honom under hela tiden vi var dar. Dock fick han mig pa fall (haha) langt senare och han visade sig ovantat nog vara helt ratt for mig.