Karinlein

Ho Chi Minh City var inte alls som jag trott. Jag hade fatt iden om en jattehaftig stad som skulle vara helt spektakular. Enligt Lonely Planet skulle det vara latt att foralska sig i den. Men... nej. Vi tankte stanna har i 3 dagar men vi aker redan nu ikvall, efter 2. Da kanner vi att vi fatt sett helt klart nog. Desutom ar jag sa trott pa dessa myror, de tog till och med over mina smorgasar sa jag var tvungen att slanga dem.

Cu Chi-tunlarna var vi till idag - skrammande upplevelse, inget for dem med klaustrofobi.

Nu kanns det jatteskont att vi ska till kusten imorgon, till Mui Ne. Storstad ar svettigt och jag behover bada.

Kan inte fatta att det ar SNO hemma! Laste just om tagforseningarna pa Aftonbladet.

Fan att inte Eduardo ar online, nu nar jag val hade hittat en telefon som han kunde ringa till. Det ar nog inte meningen att vi ska kunna prata med varandra.

Nu blir det till att åka pulka på baksidan ner från sluttningen från riksvägen! Najs!

Ingenting fungerar, det är inte meningen att hända. Känner mig riiiiiktigt negativ just nu.

Imorgon kommer han istället. Vi får inte mycket tid tillsammans med lite i alla fall. För några timar sedan verkade det som om han inte skulle komma alls.

Efter att han hade hade blivit tvungen att ta en fasligt dyr taxi till Eindhoven upptäckte han att hans pengar inte räckte till och han missade planet hit. Vi var båda förtvivlade men jag hittade en biljett från Tyskland till Sverige imorgon bitti som inte var så jättedyr i alla fall och mina underbara föräldrar betalade den åt honom. Då var frågan bara vart han skulle ta vägen inatt. Pengar hade han ju inga så vandrarhem kom ju inte på fråga. Jag loggade in på couchsurfing och kollade upp Venlo där han skulle bli tvungen att spendera natten och hittade ca 17 medlemmar. jag skickade iväg flera förfrågningar och förklarade läget, frågade om han kunde få sova hos dem inatt och lämnade hans nummer. Räddningen kom inom ca 3 minuter. Åh vad jag älskar couchsurfing. Ibland har man i alla fall lite tur mitt i alltihop.

Jag hade längtat och längtat och plågats av tanken på att vi snart inte kommer att ses på månader, men gladdes av tanken på att vi åtminstone skulle vara tillsammans några dagar innan jag skulle åka. Så allt var planerat, dessa dagar som skulle bli så mysiga och bra. Och så hände det här. Så kommer han inte.

Jag hatar Nederlandse Spoorwegen. De ger sig fan på att förstöra för alla stackare som reser med tåg i Nederländerna, just nu är deras senaste offer min kille och därmed även mig. Han skulle idag ta tåget från Almere till Eindhoven för att flyga till mig och spendera mina sista dagar i Sverige med mig och vi skulle ha det jättebra. Men vad händer? Jo, NS bestämmer sig för att ställa in tågen dit och de har inte, till skillnad från i Sverige, ersättningsbussar. Så är ditt tåg inställt så får du skylla sig själv och hitta på något annat. Härligt va?

Jobb. De hör alltid av sig på de sämsta av dagar. Den 1:a januari, då ville de att jag skulle jobba, idag när jag skulle träffa Kristin och planera resan, då hör de av sig. Så börjar kl 13 och jobbar till 21. Behöver ju pengarna så vad gör man?

För övrigt kunde jag inte sova förrän mycket sent inatt. Inspirationen höll mig vaken. Hade jag släckt lampan var jag strax tvungen att tända den igen frö jag kom på något som jag var tvungen att skissa ner. Så jag är TRÖTT!

Här tog man sig äntligen för att lyxa till det lite med filmkväll med kompis och gjorde helt fel val av filmer.

Bangkok Dangerous och Babylon AD är inte bra filmer. Den första med Nicolas Cage utspelade sig i Bangkok och han spelade en lönnmördare som tog sig an en ung, oerfaren småkriminell thailändsk kille och lärde upp honom i självförsvar och förälskade sig i en dövstum kvinna i ett apotek. Hans liv hade dock svårt att gå hand i hand med detta. Nicolas Cage lyckas ibland göra helt okej roller men i andra fall blir det bara helt fel. Dessutom står jag inte ut med den där blicken som är så typisk honom och som dyker upp i alla filmer med honom.

Babylon AD var bara riktigt dålig och Vin Diesel gör sig bara inte bra i film. Handligen i denna var något så oväntat konstig och man kunde inte låta bli att vid flera tillfällen under filmens gång mumla "men vad är det här för något...?"

Inget bra innehåll i filmkvällen alltså, kort sagt.

Google Translate är ju en gudagåva. Där kan man översätta ord och meningar mellan flera olika språk i världen. Även då det inte alltid är grammatiskt korrekt så får man ju någonting i alla fall som förhoppningsvis inte missuppfattas totalt. Föregående natt satt jag i telefon med min kille och medan han försökte leta reda på en portugisisk Cannes-belönad kortfilm som hette Arena satt jag och lekte med Google Translate. Jag skrev i mitt namn och började ändra språk här och där. Och vad får jag fram? Jo, när jag valde från albanska till svenska fick jag översättningen "tupp". Jag började gapskratta. Karin betyder alltså tupp på albanska. Najs.

Felsägningar. Mmm. Vissa säger att jag är elak och petig men det är inte alls min avsikt. Jag tycker bara att de är så ofantligt roliga att jag bara måste kommentera och upplysa andra om hur komiskt det är, vare sig det gäller andra eller mig själv. Här kommer två godbitar. Tycker ni att de är lika roliga som jag?

Gjorde alldeles nyss en upptäckt. Det här så här att jag har vid flera tillfällen sett namnet "Kissie" nämnas i olika bloggar och kommentarer men aldrig fått veta vem det är. Nu dök en länk upp till hennes blogg och jag tog tillfället i akt och kolla vem denna mystiska person var.

WOW. Okej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om jag ska var ärlig. Menar tjejen allvar? Jag ska inte skriva mer än så här för att vara på den säkra sidan. Ni fattar nog vad jag menar.

Jag älskar presenter. Jag är inte mycket för överraskningar annars men presenter älskar jag.

Språkälskare som jag är så har jag mycket kul. Jag älskar ord som betyder en sak på ett språk och något helt annat på ett annat språk. Här är några exempel, mest "fula" ord dock, eftersom det oftast är de orden som brukar vålla mest smaskig genans och roliga situationer. Hoppas ni inte är pryda!

Det var inte så illa i alla fall. Jag hann dock nätt och jämt fram till ambassaden på Djurgårdsbrunnsvägen innan de stängde (alltså, vad gör ambassadpersonal egentligen, de har ju bara öppet ca 3 timmar om dagen?) och då sprang jag bitvis av vägen. Jag var där 5 minuiter innan de skulle stänga och lämnade in min visumansökan och sedan var det bara att avverka samma promenad tillbaka. Jag unnade mig att gå i någar affärer innan jag åkte hem igen. Hittade så fina grejer på Indiska, sopm råkar vara en av mina favoritaffärer, där de även hade 50% på reapriset. Det passar mig utmärkt. Jag ska visa mina inköp lite senare. Det blev även en t-shirt och ett par tights från Gina Tricot.

Jag vet inte vad det är med hur jag uppfattas för främlingar. Något knepigt lär det vara i alla fall. Den senaste tiden har många mystiska typer närmat sig mig när jag varit ute på stan eller dylikt. Det var mannen med ballongerna och den danska språkkursen på tåget som jag nämnde tidigare, det var en äldre man i närheten av Dam i Amsterdam som hälsade på mig och sedan dök upp igen efter en kvart eller så, etc. Idag var det en underligt man som verkade en aning drogpåverkad eller psykiskt instabil som försökte gå in i mig på Strandvägen och sedan började ropa efter mig och så var det en annan äldre man på Centralen som helt plötsligt vände sig mot mig och sa "Nämen hej du!". Jag kände ingen av dessa män. Hm.

Förresten, jag tror att jag frågade Göran Hägglund om vägen till Dramaten idag.

Nu åker jag snart iväg till Stockholm och besöker kinesiska ambassaden. Är jättetrött och känner inte alls för att åka, särskilt inte när jag tittade på termometern och såg att den stod på -12 grader...

Nu ar det dags att aka hem igen. Hem till min familj, hem till Sverige, hem till mitt rum och hem till alla forberedelser till resan. Jag vill inte aka hem! Inte alls!

Jag grat nagra tarar nar han gick till jobbet for en timme sedan. Om en timme ar det dags for mig att ga till taget. Visserligen kommer han till mig snart, den 5:e februari, men bara i 3 dagar. Det ar alltid nagot men efter det kommer vi inte ses pa atminstone 3 manader. Det ar inte okej! :( Vi borde vara med varandra, inte pa olika kontinenter, det ar inte sa det ska vara helt enkelt.

Samtidigt kanner jag mig sorgsen nar det galler att aka ifran den har staden. Visserligen ar Amsterdam langt ifran min favoritstad men jag ar anda spenderat sammanlagt 5 veckor har, utan att ens ha bott har. Nu vet jag inte ens om jag kommer att aka tillbaka, om han bor kvar har nar jag kommer hem igen. Det ar i alla fall inte meningen att han ska det. Och da har jag inget som for mig hit langre.

Det har ar inte roligt. Alls.