Vi gjorde just ett stort misstag och kopte en fanta med vad vi trodde var blabarssmak. Det var det absolut inte, utan den smakade fasligt likt... sopor. Usch och fy tyckte vi bada och slangde dem genast.

Vi ar just nu i Mui Ne som ar inte sa lite turistigt och ratt trist. Efter en dag har har vi fatt nog och aker via Nha Trang till Hoi An dar vi ska vara ett par dagar pa vagen norr ut.

Ho Chi Minh City var inte alls som jag trott. Jag hade fatt iden om en jattehaftig stad som skulle vara helt spektakular. Enligt Lonely Planet skulle det vara latt att foralska sig i den. Men... nej. Vi tankte stanna har i 3 dagar men vi aker redan nu ikvall, efter 2. Da kanner vi att vi fatt sett helt klart nog. Desutom ar jag sa trott pa dessa myror, de tog till och med over mina smorgasar sa jag var tvungen att slanga dem.

Cu Chi-tunlarna var vi till idag - skrammande upplevelse, inget for dem med klaustrofobi.

Nu kanns det jatteskont att vi ska till kusten imorgon, till Mui Ne. Storstad ar svettigt och jag behover bada.

Kan inte fatta att det ar SNO hemma! Laste just om tagforseningarna pa Aftonbladet.

Fan att inte Eduardo ar online, nu nar jag val hade hittat en telefon som han kunde ringa till. Det ar nog inte meningen att vi ska kunna prata med varandra.

Hej hej!

Jag kan inte lata bli att skriva nagot har i alla fall. Det tog ett tagfor mig att komma igang med den andra bloggen som jag delar med en kompis, rattmagazinet.blogspot.com, eftersom jag inte kunde komma in pa den sidan i Kina pga av censuren. Men nu har jag i alla fall lyckats fa upp nagra inlagg dar. Men min blogg ar ju anda min blogg och jag tankte skirva nagra rader har med. Dock kanske det inte ar nagon som laser den langre eftersom jag inte varit aktiv har sedan jag lamnade Sverige och skrev att jag skulle ta en paus fran denna blogg. Men jag hade fatt en sot kommentar av gulliga fattybom i alla fall och den uppskattades.

For tillfallet ar jag i Rach Gia i sodra Vietnam. Komjust tillbaka fran on Phu Qouc efter nagra dagar dar. Det var nice men for att vara en s k paradiso tycker jag att det var lite val att ta i. Den var helt ok skulle jag vilja saga. Phu Quoc som anses vara en lite dyrare destination i Vietnam hade prisnivaer som lag ungefar sa har:

Boende Long Beach, popularaste stranden pa on: kunde fas for 10 dollar men oftast mer
Boende An Thoi: 6 dollar men dar finns dock ingen strand sa da far man ta sig till badet med mopedtaxi vilket ocksa kostar forstas.
Mat: ett mal pa restaurang gick for oss pa ca 60 000-80 000 dong (10 000 dong = 40 svenska kronor ca)

Till Phu Quoc kan man flyga fran Ho Chi Minh eller fran Ho Chi Minh ta bussen pa 6-7 timmar till Rach Gia (95 000 dong) och bat (270 000 dong, iaf kostade det sa under nyarsfirandet) darifran. Vi tog det senare alternativet, mycket billigare, sa helt klart bast om man har tid. Plus, man kommer mkt narmare lokalbefolkningen och vietnameserna ar jattevanliga.

Vi gick till ett internetkafe varje dag dar (5000 dond i timmen). Det lag i nagons hem sa det var fullt av deras barn, som ocksa fungerade som personal, dar och en kvall kom vi in dit mitt i middagen. Dar hade de dukat upp mitt bland datorerna!

Kina var jattespannande men kallt. Det ar ju precis som i Sverige vinter dar. Vi hade med oss fula, gamla vinterjackor dit och skamdes nastan ogonen ur oss i dem men sa fort vi anlande till Vietnam lamnde vi dem pa flygplatsen, lite diskret.

Vadret har ar varmt och skont, solen steker om dagarna. Jag har lyckats branna mig lite pa fotterna av alla stallen.

Nu onskar jag att det var dag hemma i Sverige sa att folk vore uppe och vid sina datorer. Jag vill prata med min alskling! Oh grymma varld.

Ikväll åker jag till Beijing, Kina, dit jag kommer att anlända någon gång inatt.

Nu kommer jag ta en paus från den här bloggen och börja blogga på min och min kära vän Angelicas nya blogg - RåttMagazinet. Där kommer jag att berätta om mina resa genom Asien och hon om sitt liv i Montpellier, Frankrike, där hon ska bo i 5 månader och plugga franska. Hoppas vi ses på http://rattmagazinet.blogspot.com/   :D

Nu bär det av till Stockholm igen, denna gång med pojkvän som sällskap. Hans första gång i Stockholm woho!

Vi får väl se om vi hittar till Vietnams ambassad. Sedan åker vi hem och så går jag och lägger mig. Är trött som fan. Nja, vi får se.

Imorgon åker jag till Beijing!

Nu blir det till att åka pulka på baksidan ner från sluttningen från riksvägen! Najs!

Ingenting fungerar, det är inte meningen att hända. Känner mig riiiiiktigt negativ just nu.

Imorgon kommer han istället. Vi får inte mycket tid tillsammans med lite i alla fall. För några timar sedan verkade det som om han inte skulle komma alls.

Efter att han hade hade blivit tvungen att ta en fasligt dyr taxi till Eindhoven upptäckte han att hans pengar inte räckte till och han missade planet hit. Vi var båda förtvivlade men jag hittade en biljett från Tyskland till Sverige imorgon bitti som inte var så jättedyr i alla fall och mina underbara föräldrar betalade den åt honom. Då var frågan bara vart han skulle ta vägen inatt. Pengar hade han ju inga så vandrarhem kom ju inte på fråga. Jag loggade in på couchsurfing och kollade upp Venlo där han skulle bli tvungen att spendera natten och hittade ca 17 medlemmar. jag skickade iväg flera förfrågningar och förklarade läget, frågade om han kunde få sova hos dem inatt och lämnade hans nummer. Räddningen kom inom ca 3 minuter. Åh vad jag älskar couchsurfing. Ibland har man i alla fall lite tur mitt i alltihop.

Jag hade längtat och längtat och plågats av tanken på att vi snart inte kommer att ses på månader, men gladdes av tanken på att vi åtminstone skulle vara tillsammans några dagar innan jag skulle åka. Så allt var planerat, dessa dagar som skulle bli så mysiga och bra. Och så hände det här. Så kommer han inte.

Jag hatar Nederlandse Spoorwegen. De ger sig fan på att förstöra för alla stackare som reser med tåg i Nederländerna, just nu är deras senaste offer min kille och därmed även mig. Han skulle idag ta tåget från Almere till Eindhoven för att flyga till mig och spendera mina sista dagar i Sverige med mig och vi skulle ha det jättebra. Men vad händer? Jo, NS bestämmer sig för att ställa in tågen dit och de har inte, till skillnad från i Sverige, ersättningsbussar. Så är ditt tåg inställt så får du skylla sig själv och hitta på något annat. Härligt va?

Vad fan. Varför ska inte en bussbiljett anses som ett giltigt bevis på att man ska åka till ett annat land? Det är ju absurt!

Reglerna är ju sådana att man som nordisk medborgare inte behöver visum till Vietnam om man har atningen en returbiljett eller en biljett till ett annat land. Löjligt som det visar sig vara så gäller det endast om man har en flygbiljett, tåg eller buss gills inte. Och vi som olämpligt nog skulle åka därifrån med buss. Detta fick jag veta idag, för inte på en enda sida jag gått igenom har det stått att det måste vara en flygbiljett och inget annat. Min kille pratade med sin vietnamesiska arbetskamrat i Amsterdam idag och hon ringde genast till både hennes ambassad i Stockholm och till Ho Chi Minh Airport i Vietnam. Så nu blev det jävligt jobbigt. faxade precis in en visumansökan, de gjorde ett undantag så att ajg skulle hinna få in den till dem, och hinner som tur är få det fixat till på måndag då jag kan åka ner till Stockholm och få ett visum i mitt pass. Hade dock inte planerat några fler besök dit än på ett bra tag men vad gör man. Vad är det för fel med tydlig information?! Jag tycker att visum suger jävligt hårt just nu...

Visumet var klart, så nu har jag det inklistrat och klart i mitt slitna, fula pass, haha. Mitt allra första visum, tänkte jag när jag lämnade ambassaden och ömt tryckte det mot mitt bröst med ett leende på läpparna. Synd bara att ambassadbyggnaden var så ful, det förstörde min vackra stund lite. Nåja.

På perrongen på Centralen, innan jag tog buss 69K till Djurgårdsbrunnsvägen (18 kr), så började en man prata med mig. Jag var ganska stressad och kanske inte särskilt trevlig. Men det är ju inte alltid man vet hur man ska reagera när en främmande man som är bra mycket äldre än en själv kommer fram och frågar var man köpt sin axelväska. Min axelväska brukar alltid vara en isbrytare. Vi växlade några ord om den och skiljdes sedan åt inne på Centralen. Jag gick upp till Klarabergsviadukten och gick på bussen, lycklig över att det var varmt där inne, frusen som jag var. På nästa hållplats, vem stiger på om inte mannen? Ja, han kände ingen mig på väska sa han och skrattade när han satte sig bredvid mig. Han skulle också till ambassadområdet visade det sig, men till den tyska ambassaden. Han frågade efter mitt namn och jag berättade att jag hette Karin.

- Som Karin Boye, sa han.

- Ja, svarade jag. Jag är dock inte så jättelesbisk och inte ofantligt deprimerad. Men det var en fantastisk kvinna det där.


Någon shopping blev det inte idag. Det fanns ingenting. Konstigt va?

Nu ska jag strax iväg till Stockholm och hämta mitt visum som förhoppningsvis är klart idag som de sagt. Annars blir jag arg.