Karinlein

Nu bär det av till Stockholm igen, denna gång med pojkvän som sällskap. Hans första gång i Stockholm woho!

Vi får väl se om vi hittar till Vietnams ambassad. Sedan åker vi hem och så går jag och lägger mig. Är trött som fan. Nja, vi får se.

Imorgon åker jag till Beijing!

Vad fan. Varför ska inte en bussbiljett anses som ett giltigt bevis på att man ska åka till ett annat land? Det är ju absurt!

Reglerna är ju sådana att man som nordisk medborgare inte behöver visum till Vietnam om man har atningen en returbiljett eller en biljett till ett annat land. Löjligt som det visar sig vara så gäller det endast om man har en flygbiljett, tåg eller buss gills inte. Och vi som olämpligt nog skulle åka därifrån med buss. Detta fick jag veta idag, för inte på en enda sida jag gått igenom har det stått att det måste vara en flygbiljett och inget annat. Min kille pratade med sin vietnamesiska arbetskamrat i Amsterdam idag och hon ringde genast till både hennes ambassad i Stockholm och till Ho Chi Minh Airport i Vietnam. Så nu blev det jävligt jobbigt. faxade precis in en visumansökan, de gjorde ett undantag så att ajg skulle hinna få in den till dem, och hinner som tur är få det fixat till på måndag då jag kan åka ner till Stockholm och få ett visum i mitt pass. Hade dock inte planerat några fler besök dit än på ett bra tag men vad gör man. Vad är det för fel med tydlig information?! Jag tycker att visum suger jävligt hårt just nu...

Visumet var klart, så nu har jag det inklistrat och klart i mitt slitna, fula pass, haha. Mitt allra första visum, tänkte jag när jag lämnade ambassaden och ömt tryckte det mot mitt bröst med ett leende på läpparna. Synd bara att ambassadbyggnaden var så ful, det förstörde min vackra stund lite. Nåja.

På perrongen på Centralen, innan jag tog buss 69K till Djurgårdsbrunnsvägen (18 kr), så började en man prata med mig. Jag var ganska stressad och kanske inte särskilt trevlig. Men det är ju inte alltid man vet hur man ska reagera när en främmande man som är bra mycket äldre än en själv kommer fram och frågar var man köpt sin axelväska. Min axelväska brukar alltid vara en isbrytare. Vi växlade några ord om den och skiljdes sedan åt inne på Centralen. Jag gick upp till Klarabergsviadukten och gick på bussen, lycklig över att det var varmt där inne, frusen som jag var. På nästa hållplats, vem stiger på om inte mannen? Ja, han kände ingen mig på väska sa han och skrattade när han satte sig bredvid mig. Han skulle också till ambassadområdet visade det sig, men till den tyska ambassaden. Han frågade efter mitt namn och jag berättade att jag hette Karin.

- Som Karin Boye, sa han.

- Ja, svarade jag. Jag är dock inte så jättelesbisk och inte ofantligt deprimerad. Men det var en fantastisk kvinna det där.


Någon shopping blev det inte idag. Det fanns ingenting. Konstigt va?

Nu ska jag strax iväg till Stockholm och hämta mitt visum som förhoppningsvis är klart idag som de sagt. Annars blir jag arg.

Nu har jag suttit med näsan i Lonely Planet's Southeast Asia on a Shoestring och forum och resesajter i timmar. Någon som har tips om ställen man borde besöka i Sydostasien (och de andra länderna i listan)? Någon som varit där eller känner någon som varit där? Har redan fått några fina tips som jag verkligen uppskattar och ska ta med i beräkningen.

Grrr. Det är så mycket jobb med dessa visum. Det är Kina, Indien, Kambodja, Laos, etc... Det hade varit lättare att åka till Centralamerika, det hade det verkligen. Men det ska ju bli så grymt roligt att åka till Asien! Lite dyrare bara i vissa aspekter. Men men. Det värsta hade ju varit att åka till Afrika, fast det är så otroligt fattigt i många delar där så behöver man ordentligt med pengar om man ska resa runt där. Hade helt enkelt inte funkar för mig, även fast jag hemskt gärna hade gjort en rundtur i östra Afrika och äntligen fått besöka Mocambique. Men... Jag kan ju flytta till Afrika, typ till Angola, när jag lärt mig flytande eller åtminstone någorlunda bra portugisiska. Har verkligen gått in för det nu, jag vill verkligen lära mig det så att jag kan prata halvdant vardagsspråk innan detta år är slut. Vore ju dessutom roligt om jag fattade något av vad min killes föräldrar säger när jag träffar dem...

Första gången jag ansöker om visum. Jag gillar det inte. Har just skrivit ut blanketten för visumansökan till Kina, det är rätt bråttom eftersom att jag snart ska åka. Det var inte det lättaste att hitta blanketten men nu har jag den äntligen framför mig. Nu är det bara att fylla i den kvar, klistra fast ett foto (i färg) och skicka in den med mitt pass och avgift till Kinas ambassad i Stockholm. Om jag inte åker dit personligen med det vilket jag skulle kunna göra.

Jag längtar till den dagen då visum inte finns längre, då alla bara kan åka vart de vill, då det inte finns varken byråkratiska eller mentala murar kvar.

Nu ar det helt klart, nu hander det faktiskt, ingen atervando, biljetterna ar betalda, jag ska till Beijing den 9:e februari! Dar borjar mitt Asienaventyr som planeras paga i ca 5 manader.

Det passar vi pa att fira med att lyssna pa Katie Meluas skona lat "Nine Million Bicycles".