Karinlein

Hej hej!

Jag kan inte lata bli att skriva nagot har i alla fall. Det tog ett tagfor mig att komma igang med den andra bloggen som jag delar med en kompis, rattmagazinet.blogspot.com, eftersom jag inte kunde komma in pa den sidan i Kina pga av censuren. Men nu har jag i alla fall lyckats fa upp nagra inlagg dar. Men min blogg ar ju anda min blogg och jag tankte skirva nagra rader har med. Dock kanske det inte ar nagon som laser den langre eftersom jag inte varit aktiv har sedan jag lamnade Sverige och skrev att jag skulle ta en paus fran denna blogg. Men jag hade fatt en sot kommentar av gulliga fattybom i alla fall och den uppskattades.

For tillfallet ar jag i Rach Gia i sodra Vietnam. Komjust tillbaka fran on Phu Qouc efter nagra dagar dar. Det var nice men for att vara en s k paradiso tycker jag att det var lite val att ta i. Den var helt ok skulle jag vilja saga. Phu Quoc som anses vara en lite dyrare destination i Vietnam hade prisnivaer som lag ungefar sa har:

Boende Long Beach, popularaste stranden pa on: kunde fas for 10 dollar men oftast mer
Boende An Thoi: 6 dollar men dar finns dock ingen strand sa da far man ta sig till badet med mopedtaxi vilket ocksa kostar forstas.
Mat: ett mal pa restaurang gick for oss pa ca 60 000-80 000 dong (10 000 dong = 40 svenska kronor ca)

Till Phu Quoc kan man flyga fran Ho Chi Minh eller fran Ho Chi Minh ta bussen pa 6-7 timmar till Rach Gia (95 000 dong) och bat (270 000 dong, iaf kostade det sa under nyarsfirandet) darifran. Vi tog det senare alternativet, mycket billigare, sa helt klart bast om man har tid. Plus, man kommer mkt narmare lokalbefolkningen och vietnameserna ar jattevanliga.

Vi gick till ett internetkafe varje dag dar (5000 dond i timmen). Det lag i nagons hem sa det var fullt av deras barn, som ocksa fungerade som personal, dar och en kvall kom vi in dit mitt i middagen. Dar hade de dukat upp mitt bland datorerna!

Kina var jattespannande men kallt. Det ar ju precis som i Sverige vinter dar. Vi hade med oss fula, gamla vinterjackor dit och skamdes nastan ogonen ur oss i dem men sa fort vi anlande till Vietnam lamnde vi dem pa flygplatsen, lite diskret.

Vadret har ar varmt och skont, solen steker om dagarna. Jag har lyckats branna mig lite pa fotterna av alla stallen.

Nu onskar jag att det var dag hemma i Sverige sa att folk vore uppe och vid sina datorer. Jag vill prata med min alskling! Oh grymma varld.

Ikväll åker jag till Beijing, Kina, dit jag kommer att anlända någon gång inatt.

Nu kommer jag ta en paus från den här bloggen och börja blogga på min och min kära vän Angelicas nya blogg - RåttMagazinet. Där kommer jag att berätta om mina resa genom Asien och hon om sitt liv i Montpellier, Frankrike, där hon ska bo i 5 månader och plugga franska. Hoppas vi ses på http://rattmagazinet.blogspot.com/   :D

Bild från Casablanca, augusti 2009

Nu sitter jag och pratar med en liten kille som heter Mehdi och är från Marocko på spanska på facebookchatten. Killen ifråga känner jag, men min spanska är urdålig. Jag och Angelica fick stifta bekantskap med denna 16-åriga kille och hans kompis med samma namn när vi hamnade i Casablanca, Marocko, i somras.

Jag reste runt i landet i 3 veckor och hon i en och en halv. Mesta delen av tiden hade vi en österrikare med oss (han var dock snål och elak, usch och fy för honom). Vi hade fått lift med två fransmän, en pappa och hans son, som körde från Senegal tillbaka till Frankrike - vilken bilresa! - och blev avsläppta i utkanten av centrum. Vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen för vi hade ingen kännedom om staden eller en karta. Dessutom hade vi missuppfattat vår CS-värd och trodde att han inte längre bodde i Casablanca. Därmed var vi hemlösa. Vi fick höra att en buss skulle gå in till stan snart så vi ställde oss vid hållplatsen och väntade. Folk tittade underligt på oss i våra stora, tunga ryggsäckar och förvirrade uppsyner. Bussen kom och vi gick ombord. Biljetten kostade 3 dirham, dvs ungefär 3 svenska kronor. Så vi satt på bussen men hur skulle vi veta var vi borde gå av? Vi frågade två unga killar framför oss om de visste var centrum låg. De var båda marockaner men en av dem kunde spanska (franska är det andra största språket i marocko och så gott som alla talar det, men det gör dock inte vi så bra) så han förklarade för oss att vi kunde gå av på samma hållplats som dem. Vi fick senare veta att killen som pratade spanska bodde i Spanien och den andra i Frankrike. Vi fortsatte bussfärden med att betrakta hur en man i mitten av bussen hade ett våldsamt gräl med biljettförsäljaren då han vägrade betala den återstående 1 dirham för sin biljett.

När vi steg av bussen frågade vi killarna om de kände till något internetkafé eftersom vi behövde skicka en massa sistaminuten-akut-förfrågningar till andra CS:are i Casa. Ja, det gjorde de och vi följde med dem två gator bort. Vid dörren frågade vi dem för säkerhets skull om de kände till något billigt vandrarhem. Det gjorde de dock inte, de var inte därifrån. Jaja, men tack så mycket i alla fall, sa vi och gick in. På internetkaféet fanns endast en dator ledig och den ilskna stämningen som redan hade börjat växa från vår sida mot österrikaren och från österrikarens sida mot oss nådde nu en explosionspunkt. Angelica förslog att vi skulle fortsätta utanför innan vi skrämde upp de andra i lokalen allt för mycket och eventuellt blev utslängda.

Då vi kom ut mötte vi killarna som sa att vi fick sova i en av deras pappors lägenhet utanför stan. Vi tackade ja. Detta är kanske inte det smartaste man kan göra i alla lägen, tänker en del, en del kanske inte ens skulle göra det. Men i vissa fall gör man helt rätt i att lita på sin intuition. Dessutom är man säkrare om man är två eller fler än om man är ensam. Så vi åkte till grannstaden Mohammedia som bara låg en kort färd därifrån och fick en egen lägenhet ovanpå den de bodde i. Där stannade vi i tre dagar och firade ramadan, åt hela nätterna, besökte släktingar till dem och hade diverse kulturkrockar och kommunikationsproblem. Vi hade skoj.

Så nu skriver jag till honom på knagglig, förenklad spanska.

Dublin

Temple Bar, Dublin

Flygplatsen i Dublin. Hur många kan det tänkas vara som lyckats ta sig hit är inte bekanta med rulltrappor?

 

Dublin

 

Dessa mystiska tandtrådsgrejer dyker upp över allt på de mesta otänkbara av platser... Dublin var inte ett undantag

 

Busanna. Lol.

 

 

 

Jösses, gårdagen var inte den lättaste. Som ni nog vet om var det snöoväder över Sverige och saker och ting fungerar ju inte som de ska då precis. Detta gjorde inte heller Sveriges flygväsende. Skavst i Nyköping hade stängt pga av det dåliga vädret så vårt plan kunde inte landa och fick be Arlanda om tillstånd att landa där. Väl där fick vi vänta och vänta på att vi kunde få möjlighet att stiga ur planet eftersom nästan alla plan var försenade och alla de som skulle till Skavsta fick lov att landa där. Vi blev ca 2 timmar försenade och hamnade på fel flygplats men jag hann i alla fall med sista tåget hem vilket jag dock fick betala alldeles för mycket för eftersom Arlanda och SJ arbetar tillsammans i en ondskefull konspiration som går ut på att göra folk fattigare.

Så här såg det ut på tavlan över ankommande flyg på Arlanda (rött är lika med inställt eller försenat):

Hej snoovadret i Sverige, har kommer jag! Kunde inte valt en battre dag att flyga hem pa va? Lat oss bara hoppas att jag kommer hem ordentligt idag sa ses vi i Sverige ikvall. Hall tummarna for mig!

Dessa meningar utvaxlades i Dublin, mellan min pojkvan som forvanades over den hoga prisnivan i landet och den irlandska killen vi bodde hos:

Min kille: Is there anything that is cheap in Ireland?
Irlandaren: The women.

LOL.

Kl 14 skulle jag traffat Kelsey pa De Drie Graefjes pa Eggertstraat nara Dam men blev forsenad eftersom att jag forst gick fel och fick ga tillbaka och floja min intuition tills jag hittade ratt. Men da blev jag osaker pa om det var ratt stalle for hon hade inte varit saker pa att det var sa kaféet hette och jag sag ingen som kunde vara hon genom fonstret. Jag vantade utanfor en stund innan jag gick in och fragade tjejen i kassan om en amerikanska med brunt har hade kommit in vid 14-tiden.

- There's a girl upstairs waiting for someone actually, svarade hon vanligt och en tjej som satt och drack kaffe berattade att hon ocksa sett henne komma in. Yes, she said her friend was lost!

Ja, nagot vilsen var jag nog.

Riktigt, det var Kelsey som satt dar uppe. Vi kramades om och bestallde kaffe och pratade om allt vi varit med om sedan sist vi traffades. Jag berattade lite om min liftning genom BeNeLux-landerna, Frankrike och Tyskland med Angelica och hon berattade om hur det varit sedan hon flyttade ihop med sin kille, bohemen och musikern, i Amsterdam. Vi blev kvar lange och bestallde smorgasar som var hur goda som helst. Hon fick uppleva min formaga att ata extremt langsamt.

De Drie Graefjes hade en mycket fin svart, mjuk restaurang-kafé-katt med stora runda ogon. Den satt pa min vaska en stund nar den gick forbi vart bord. Det ar namligen sa att sa gott som alla kaféer och restauranger i Nederlanderna har en katt som bor dar. Det ar mycket konstigt, ohygieniskt och nederlandskt. Men de ar sota i alla fall och haller forhoppningsvis reda pa moss och rattor!

Har just atit min "frukost" bestaende av tva knackemackor med ost och ett glas jus d'avocat som jag och min pojkvan gjorde igar. Gott.

Snart ska jag ta pa mig ett par byxor och aka in till stan dar jag ska traffa Kelsey kl 14 pa ett café, De Drie Graefjes. Forsta gangen jag traffade henne var i oktober nar jag var har i 2 veckor, vilket ocksa var in forsta gang i Amsterdam. Hon ar fran Florida, USA, och ocksa couchsurfer och numera Amsterdambo. Hoppas bara att jag hittar, mitt lokalsinne i den har staden ar inte det basta med alla dessa grander smagator och sneda hus. Allt ser ganska... lika ut.

I torsdags anlande vi till Dublins flygplats. I Nederlanderna hade vi det jattestressigt att hinna till planet och hade tur som kom i tid. Vad som motte oss nar vi steg ut pa irlandsk mark var duggregn sa klart och vi var helt overtygade om att vadret skulle vara sa under hela var vistelse dar. Vi tog lokalbussen in till stan (fattar inte hur folk kan ta buss som ags av privatforetag, de kostar typ 7 euro medan lokalbussen kostar 2,20 euro!). Val framme i stan tog vi sparvagnen fran Abbey street till var CS-vard och installerade oss i deras vardagsrum i ett mycket fint lagenhetskomplex.

De kommade dagarna hade vi fint vader, det fanns absolut inget att klaga pa! Vi kunde inte haft mer tur. Vi gick runt och turistade, tog kort, gick i affarer och dylikt. I helgen var vi till nagra pubar och drack Guinness ;)

Pa fredagen drack vi lite och gick sedan ut. Forst drack jag tva cider, vilket inte var varldens basta idé eftersom jag inte klarar av kolsyra sa bra. Sedan ol pa det och jag som blivit sa vek och inte tal nagonting mer, nej ni forstar nog att jag inte madde sa bra sedan. Tidigt pa morgonen darpa vaknade jag och madde skit. Jag gick pa toaletten och sedan till koket for att dricka lite vatten. Jag var tvungen att satta mig ner ett tag for jag kande mig sa illamaende. Jag vackte min pojkvan som kom upp till mig precis i tid da jag borjade spy. Desperat som jag var forsokte jag pricka koppen med vatten varav halften av spyan hamnde dar, resten pa glasbordet, golvet och stolen. Han oppnade locket till soptunnan och jag spydde dar. Sedan tvattade vi av ytorna ordentligt och hoppades att ingen skulle kanna den frana spylukten som var tung av sot cider, vilket de nog inte gjorde heller for de sa inget.

Igar innan vi akte hem hittade vi antligen Molly Malone-statyn efter mycken moda. Kartan vi hade var inte riktigt vettig.

Planet hem var forsenat med en timme ungefar och vi fordrev dodtiden med att leka med portugisiska och svenska.

Vid 22-tiden anlande vi till lagenheten igen efter nagra dagar pa Irland. Hade garna stannat dar langre men tyvarr maste ju han jobba... Tanker lagga upp lite bilder sedan, nar jag kan overfora dem till datorn vilket blir efter att jag kommer hem pa onsdag.

Pa taget fran Eindhoven till Amsterdam taffade vi pa en mycket underlig men trevlig aldre man. Han hade en hel nave ballonger och var lite annorlunda kladd. Jag upptackte honom da han satt och log emot mig och bad da min pojkvan satta sig bredvid mig, for jag maste ju erkanna att det kandes lite obehagligt. Da borjade mannen strax att prata med oss och det visade sig att han kunde lite danska. Han visade oss sina danskaglosor som han fatt pa sprakkursen han varit pa, berattade att han tyckte mycket om Danmark, forstod lite svenska och erbjod oss en ballong. Nar vi skiljdes at vinkade vi till varandra.

Nu ska jag ga och ta mig en valfortjant dusch med sallskap.

Kom nyss tillbaka till Dublin fran Bray, vi spenderade storre delen av dagen dar. Bray var en mysig liten fiskeby med en trevlig strand dar man kunde promenera. Valdigt irlandsk. Det tog ca 45 minuter med taget dit och en returbiljett gick pa ca 4,50 euro vilket var helt okej forvanansvart nog. Hade blivit tipsad av min gamla tyskalarare, en mycket intressant kvinna, om Bray.

Vi lamnar Dublin imorgon eftermiddag, vet inte vilka planerna ar for dagen har, kanske for att det i nulaget inte finns nagra. Vi ville aka till Howth men det ar nog for langt. Blir nog lite mer Dublin antar jag.

Maste bara passa pa att namna vadret! Jag som trodde att det alltid regnar pa Irland trodde att jag hade helt ratt nar vi anlande till flygplatsen och kande duggregnet i kvallningen. Men dagen darpa, altsa igar, sken solen sa som jag inte sett pa lange. Det var perfekt. Imorse var det dimmigt har i Dublin men nar vi kom fram till Bray var himlen alldeles klarbla och solen lyste starkt.

Nu ska vi forsoka se pa (500) Days of Summer eller snarare andra halvan av den. Vi borjade se den for nagra dagar sedan men sag aldrig klart den. Den ska tydligen vara riktigt bra men den verkar ta tid pa sig att komma igang ordentligt. Naja, vi far se.

Btw, min nacke och min ena arm varker som satan efter tva natter pa en luftmadrass... Jag har blivit bortskamd.

 

 

Da var vaskan packad och allt klart for Irland. Ar dock orolig for vikten pa bagaget, kanns lite val mycket. Kanske nagon som har lagt ner en sprangladdning i vaskan for att fa mig ur vagen. Man far val hoppas att sa inte ar fallet. Nu ska jag bara stanga av datorn och traska ivag med min lilla rullvaska till taget da! Karin med en liten rullvaska, det ar inget man ser varje dag inte...

Mwah!

Idag aker vi till Irland i alla fall. Strax efter kl 15 ska jag ga och mota honom vid tagstationen och sa tar vi taget til Eindhoven och flyger darifran. Har just packat och allt ser bra ut. Fragan ar bara hur jag ska fa hem alla mina grejer till Sverige pa onsdag...

Pa stan igar kopte jag tre sma Hello Kitty-necessarer pa H&M. De hade tidigare kostat 2,95 euro styck men kostade nu bara 1 euro styck. Det tyckte jag var jattebra och gick los pa dem. Ska behalla en sjalv och ge bort de andra. Ha! Och jag som inte ens ar nagon stor beundrare av Hello Kitty. Men den ar ju praktisk, man kan lagga sma saker i den.

Pa en annan affar, en Fair Trade-affar, kopte jag det som ska bli min nasta resedagbok. Liten i formatet, manga sidor, gront tygomslag med broderier, fran Indien. Kopte den pa rea ocksa.

Nu blir det frukost!

Ikvall maste jag ringa hem! Kanns som om jag har varit riktigt dalig pa det pa sistone...

Kom just pa att jag bara har hans klader pa mig just nu: hans kalsonger, hans traningsbyxor och hans t-shirt fran privatskolan i Lissabon dar han gick for lange sedan.

Har just gjort det enda ratta och hallt upp de sista dropparna Chocomel i ett glas som jag ska avnjuta under andakt nu. Oh vad jag alskar Chocomel - sedan att graden av nyttighet inte ar sarskilt hog alls ar en annan sak. Man lever ju bara en gang och det finns sa manga goda smaker har i varlden att njuta av.

Snart ska jag ut och ta vara pa denna underbart vackra dag. Solen skiner och himlen ar bla. Det kanns som var har. En stor kram pa er!

Pa Irland genomfor personalen pa flygplatsen i Dublin just nu en strejk. Detta betyder att Karin blir kvar i Nederlanderna idag och forhoppningsvis aker dit imorgon istallet - men missar Belfast... Det var riktigt synd for det var meningen att vi skulle bo hos en couchsurfer dar som hade bott i Sverige och kunde en del svenska. Han hade sett fram emot att fa prata lite igen. Det var riktigt synd.

Men jag var i alla fall uppe "tidigt" idag men somnade framfor datorn i en timme ungefar och dromde om ett stort kalas hemma i Sverige dar folk i alla aldrar dansade foxtrot i koket, hallen och vardagsrummet. Det var mysigt och jag blev mycket besviken nar jag vaknade upp i en mycket obekvam stallning och insag att jag bara var ensam i lagenheten i Amsterdam och inte alls pa ett trevligt kalas.

Nu har jag blivit sa seg och bekvam att det tar tre dagar for mig att ta mig samman och ta sparvagnen in till stan. Forhoppningsvis bara tre for idag vill jag dit. Men tvatta orngottet forst.

Det blev ingen fard till stan. Det blev dusch, tva knackebrod med ost, appeljuice och snart en kiwi. Det ar sa mycket att planera och ordna innan resan som borjar redan i februari att jag knappt hinner lamna datorn. Igar reserverade Kristin vara biljetter, vi kommer att stanna till i Kina pa vagen till Vietnam. Vi kommer att vara i Beijing i 5 hela dagar. Nu vantar vi bara pa att vi faktiskt ska fa bokningen sjalva pa mailen men de ar sega pa Air China... Vi hade tur som bokade igar i alla fall for att det fanns bara 4 platser kvar - 4!

Annu en dag da jag forsovit mig.

Varfor ska den har sangen vara sa himla skon? Den forstor min vardag. Visserligen kunde varken han eller jag sova mycket inatt. Det var sa otroligt varmt i rummet trots att vi stangt av varmen! Sedan ville han gosa mitt i natten eftersom han inte kunde sova.

I alla fall. Imorgon bar farden av till Irland och da lar jag knappast skriva mycket eller nagot, det blir nagra fa intensiva dagar. Forst ska vi till Nordirland, till Belfast och sedan tillbaka till Dublin.

Nu borde jag verkligen gora mig iordning, duscha ur de sma resterna av spy jag har i haret och ta mig ner pa stan. Karin, lite stil om man far be.

Jag ska til Beijing i Kina! Den 9:e februari aker vi, jag och en annan tjej om jag ar bekant med. Vi ska stanna dar i 5 dagar innan vi aker till Vietnam som egentligen var destinationen. Men man fick stanna i Kina nagra dagar for bara 300 kr mer sa vi tyckte absolut att det var vart det. Sa nu ska biljetten bara betalas sa ar det bara att aka. Efter att vi har packat backpackingryggsackarna forstas.