Karinlein

Google Translate är ju en gudagåva. Där kan man översätta ord och meningar mellan flera olika språk i världen. Även då det inte alltid är grammatiskt korrekt så får man ju någonting i alla fall som förhoppningsvis inte missuppfattas totalt. Föregående natt satt jag i telefon med min kille och medan han försökte leta reda på en portugisisk Cannes-belönad kortfilm som hette Arena satt jag och lekte med Google Translate. Jag skrev i mitt namn och började ändra språk här och där. Och vad får jag fram? Jo, när jag valde från albanska till svenska fick jag översättningen "tupp". Jag började gapskratta. Karin betyder alltså tupp på albanska. Najs.

Felsägningar. Mmm. Vissa säger att jag är elak och petig men det är inte alls min avsikt. Jag tycker bara att de är så ofantligt roliga att jag bara måste kommentera och upplysa andra om hur komiskt det är, vare sig det gäller andra eller mig själv. Här kommer två godbitar. Tycker ni att de är lika roliga som jag?

Gjorde alldeles nyss en upptäckt. Det här så här att jag har vid flera tillfällen sett namnet "Kissie" nämnas i olika bloggar och kommentarer men aldrig fått veta vem det är. Nu dök en länk upp till hennes blogg och jag tog tillfället i akt och kolla vem denna mystiska person var.

WOW. Okej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om jag ska var ärlig. Menar tjejen allvar? Jag ska inte skriva mer än så här för att vara på den säkra sidan. Ni fattar nog vad jag menar.

Ska börja med en klänning nu som jag planerar att vara färdig med till på fredag. Jag har varit riktigt seg med att komma igång men nu får jag faktiskt börja ta tag i saker och ting och inte vara så jäkla lat. Här är tyget som jag tänkte använda.

Bild från Casablanca, augusti 2009

Nu sitter jag och pratar med en liten kille som heter Mehdi och är från Marocko på spanska på facebookchatten. Killen ifråga känner jag, men min spanska är urdålig. Jag och Angelica fick stifta bekantskap med denna 16-åriga kille och hans kompis med samma namn när vi hamnade i Casablanca, Marocko, i somras.

Jag reste runt i landet i 3 veckor och hon i en och en halv. Mesta delen av tiden hade vi en österrikare med oss (han var dock snål och elak, usch och fy för honom). Vi hade fått lift med två fransmän, en pappa och hans son, som körde från Senegal tillbaka till Frankrike - vilken bilresa! - och blev avsläppta i utkanten av centrum. Vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen för vi hade ingen kännedom om staden eller en karta. Dessutom hade vi missuppfattat vår CS-värd och trodde att han inte längre bodde i Casablanca. Därmed var vi hemlösa. Vi fick höra att en buss skulle gå in till stan snart så vi ställde oss vid hållplatsen och väntade. Folk tittade underligt på oss i våra stora, tunga ryggsäckar och förvirrade uppsyner. Bussen kom och vi gick ombord. Biljetten kostade 3 dirham, dvs ungefär 3 svenska kronor. Så vi satt på bussen men hur skulle vi veta var vi borde gå av? Vi frågade två unga killar framför oss om de visste var centrum låg. De var båda marockaner men en av dem kunde spanska (franska är det andra största språket i marocko och så gott som alla talar det, men det gör dock inte vi så bra) så han förklarade för oss att vi kunde gå av på samma hållplats som dem. Vi fick senare veta att killen som pratade spanska bodde i Spanien och den andra i Frankrike. Vi fortsatte bussfärden med att betrakta hur en man i mitten av bussen hade ett våldsamt gräl med biljettförsäljaren då han vägrade betala den återstående 1 dirham för sin biljett.

När vi steg av bussen frågade vi killarna om de kände till något internetkafé eftersom vi behövde skicka en massa sistaminuten-akut-förfrågningar till andra CS:are i Casa. Ja, det gjorde de och vi följde med dem två gator bort. Vid dörren frågade vi dem för säkerhets skull om de kände till något billigt vandrarhem. Det gjorde de dock inte, de var inte därifrån. Jaja, men tack så mycket i alla fall, sa vi och gick in. På internetkaféet fanns endast en dator ledig och den ilskna stämningen som redan hade börjat växa från vår sida mot österrikaren och från österrikarens sida mot oss nådde nu en explosionspunkt. Angelica förslog att vi skulle fortsätta utanför innan vi skrämde upp de andra i lokalen allt för mycket och eventuellt blev utslängda.

Då vi kom ut mötte vi killarna som sa att vi fick sova i en av deras pappors lägenhet utanför stan. Vi tackade ja. Detta är kanske inte det smartaste man kan göra i alla lägen, tänker en del, en del kanske inte ens skulle göra det. Men i vissa fall gör man helt rätt i att lita på sin intuition. Dessutom är man säkrare om man är två eller fler än om man är ensam. Så vi åkte till grannstaden Mohammedia som bara låg en kort färd därifrån och fick en egen lägenhet ovanpå den de bodde i. Där stannade vi i tre dagar och firade ramadan, åt hela nätterna, besökte släktingar till dem och hade diverse kulturkrockar och kommunikationsproblem. Vi hade skoj.

Så nu skriver jag till honom på knagglig, förenklad spanska.

Jag älskar presenter. Jag är inte mycket för överraskningar annars men presenter älskar jag.

Språkälskare som jag är så har jag mycket kul. Jag älskar ord som betyder en sak på ett språk och något helt annat på ett annat språk. Här är några exempel, mest "fula" ord dock, eftersom det oftast är de orden som brukar vålla mest smaskig genans och roliga situationer. Hoppas ni inte är pryda!

Det var inte så illa i alla fall. Jag hann dock nätt och jämt fram till ambassaden på Djurgårdsbrunnsvägen innan de stängde (alltså, vad gör ambassadpersonal egentligen, de har ju bara öppet ca 3 timmar om dagen?) och då sprang jag bitvis av vägen. Jag var där 5 minuiter innan de skulle stänga och lämnade in min visumansökan och sedan var det bara att avverka samma promenad tillbaka. Jag unnade mig att gå i någar affärer innan jag åkte hem igen. Hittade så fina grejer på Indiska, sopm råkar vara en av mina favoritaffärer, där de även hade 50% på reapriset. Det passar mig utmärkt. Jag ska visa mina inköp lite senare. Det blev även en t-shirt och ett par tights från Gina Tricot.

Jag vet inte vad det är med hur jag uppfattas för främlingar. Något knepigt lär det vara i alla fall. Den senaste tiden har många mystiska typer närmat sig mig när jag varit ute på stan eller dylikt. Det var mannen med ballongerna och den danska språkkursen på tåget som jag nämnde tidigare, det var en äldre man i närheten av Dam i Amsterdam som hälsade på mig och sedan dök upp igen efter en kvart eller så, etc. Idag var det en underligt man som verkade en aning drogpåverkad eller psykiskt instabil som försökte gå in i mig på Strandvägen och sedan började ropa efter mig och så var det en annan äldre man på Centralen som helt plötsligt vände sig mot mig och sa "Nämen hej du!". Jag kände ingen av dessa män. Hm.

Förresten, jag tror att jag frågade Göran Hägglund om vägen till Dramaten idag.

Nu åker jag snart iväg till Stockholm och besöker kinesiska ambassaden. Är jättetrött och känner inte alls för att åka, särskilt inte när jag tittade på termometern och såg att den stod på -12 grader...

Nu har jag suttit med näsan i Lonely Planet's Southeast Asia on a Shoestring och forum och resesajter i timmar. Någon som har tips om ställen man borde besöka i Sydostasien (och de andra länderna i listan)? Någon som varit där eller känner någon som varit där? Har redan fått några fina tips som jag verkligen uppskattar och ska ta med i beräkningen.

Dublin

Temple Bar, Dublin

Flygplatsen i Dublin. Hur många kan det tänkas vara som lyckats ta sig hit är inte bekanta med rulltrappor?

 

Dublin

 

Dessa mystiska tandtrådsgrejer dyker upp över allt på de mesta otänkbara av platser... Dublin var inte ett undantag

 

Busanna. Lol.

 

 

 

Grrr. Det är så mycket jobb med dessa visum. Det är Kina, Indien, Kambodja, Laos, etc... Det hade varit lättare att åka till Centralamerika, det hade det verkligen. Men det ska ju bli så grymt roligt att åka till Asien! Lite dyrare bara i vissa aspekter. Men men. Det värsta hade ju varit att åka till Afrika, fast det är så otroligt fattigt i många delar där så behöver man ordentligt med pengar om man ska resa runt där. Hade helt enkelt inte funkar för mig, även fast jag hemskt gärna hade gjort en rundtur i östra Afrika och äntligen fått besöka Mocambique. Men... Jag kan ju flytta till Afrika, typ till Angola, när jag lärt mig flytande eller åtminstone någorlunda bra portugisiska. Har verkligen gått in för det nu, jag vill verkligen lära mig det så att jag kan prata halvdant vardagsspråk innan detta år är slut. Vore ju dessutom roligt om jag fattade något av vad min killes föräldrar säger när jag träffar dem...

Första gången jag ansöker om visum. Jag gillar det inte. Har just skrivit ut blanketten för visumansökan till Kina, det är rätt bråttom eftersom att jag snart ska åka. Det var inte det lättaste att hitta blanketten men nu har jag den äntligen framför mig. Nu är det bara att fylla i den kvar, klistra fast ett foto (i färg) och skicka in den med mitt pass och avgift till Kinas ambassad i Stockholm. Om jag inte åker dit personligen med det vilket jag skulle kunna göra.

Jag längtar till den dagen då visum inte finns längre, då alla bara kan åka vart de vill, då det inte finns varken byråkratiska eller mentala murar kvar.

Jösses, gårdagen var inte den lättaste. Som ni nog vet om var det snöoväder över Sverige och saker och ting fungerar ju inte som de ska då precis. Detta gjorde inte heller Sveriges flygväsende. Skavst i Nyköping hade stängt pga av det dåliga vädret så vårt plan kunde inte landa och fick be Arlanda om tillstånd att landa där. Väl där fick vi vänta och vänta på att vi kunde få möjlighet att stiga ur planet eftersom nästan alla plan var försenade och alla de som skulle till Skavsta fick lov att landa där. Vi blev ca 2 timmar försenade och hamnade på fel flygplats men jag hann i alla fall med sista tåget hem vilket jag dock fick betala alldeles för mycket för eftersom Arlanda och SJ arbetar tillsammans i en ondskefull konspiration som går ut på att göra folk fattigare.

Så här såg det ut på tavlan över ankommande flyg på Arlanda (rött är lika med inställt eller försenat):

Hej snoovadret i Sverige, har kommer jag! Kunde inte valt en battre dag att flyga hem pa va? Lat oss bara hoppas att jag kommer hem ordentligt idag sa ses vi i Sverige ikvall. Hall tummarna for mig!

Nu ar det dags att aka hem igen. Hem till min familj, hem till Sverige, hem till mitt rum och hem till alla forberedelser till resan. Jag vill inte aka hem! Inte alls!

Jag grat nagra tarar nar han gick till jobbet for en timme sedan. Om en timme ar det dags for mig att ga till taget. Visserligen kommer han till mig snart, den 5:e februari, men bara i 3 dagar. Det ar alltid nagot men efter det kommer vi inte ses pa atminstone 3 manader. Det ar inte okej! :( Vi borde vara med varandra, inte pa olika kontinenter, det ar inte sa det ska vara helt enkelt.

Samtidigt kanner jag mig sorgsen nar det galler att aka ifran den har staden. Visserligen ar Amsterdam langt ifran min favoritstad men jag ar anda spenderat sammanlagt 5 veckor har, utan att ens ha bott har. Nu vet jag inte ens om jag kommer att aka tillbaka, om han bor kvar har nar jag kommer hem igen. Det ar i alla fall inte meningen att han ska det. Och da har jag inget som for mig hit langre.

Det har ar inte roligt. Alls.

Laste en helt underbart rolig kommentar pa facebook idag sedan min kille skrivit i sin status om att jag skulle aka hem men att han snart skulle till mig.

Var gemensamma van Benjamin, som fortfarande inte kan forsta att varlden fungerar sa otroligt ovantat ibland, kunde inte lata bli att kommentera: "Crazy portugeeeese" strax efter det.

Jag skrev foljande kommentar: "Tssss, seems completely sane to me ;P"

Till svar fick jag detta:

"hm. well, a drunken spaniard that tried to speak french (portugees) goes to poland to study, travels with a bunch guys to riga and meets a scandinavian girl in a hostel. couple of years later the drunk spaniard that tries to speak french ends up in amsterdam ... falling in love with a globetrotter girl pretending to be from avesta. where is exactly the sane part in this story?"

Ja, det ar faktiskt historien om oss i korta ordalag. Det var till och med Benjamin som forde oss samman, mot min vilja i borjan. Det var namligen han som borjade prata med mig nar jag och tre av mina tjejkompisar var i Riga i Lettland pa ett lov nar vi var 16 ar. Han var dar med tre killkompisar fran universitetet i Polen dar de gjorde sitt Erasmusar och de bodde alla i samma sovsal som vi. Jag tyckte han var jattetrevlig men ogillade starkt den dar killen fran Portugal som var sa arrogant och otrevlig. Till min bestortning satte han sig mitt emellan oss och lade sig i vart samtal och jag blangde elakt pa honom under hela tiden vi var dar. Dock fick han mig pa fall (haha) langt senare och han visade sig ovantat nog vara helt ratt for mig.

Dessa meningar utvaxlades i Dublin, mellan min pojkvan som forvanades over den hoga prisnivan i landet och den irlandska killen vi bodde hos:

Min kille: Is there anything that is cheap in Ireland?
Irlandaren: The women.

LOL.

Musik, alla alskar den pa ett eller annat vis, i olika former. Ibland nickar jag entusiastiskt, ibland smaler jag, ibland ror jag huvudet och kroppen i takt med musiken, ibland lagger jag huvudet pa sned och rynkar pannan, ibland himlar jag bara uppgivet med ogonen.


Den laten fick vaxa pa mig. Forsta gangen min kille spelade upp den for mig, hans egen green eyed love, tyckte jag att den var sadar. Nu sitter jag sjalv har och lyssnar pa den for fjarde gangen.

Nu ar det helt klart, nu hander det faktiskt, ingen atervando, biljetterna ar betalda, jag ska till Beijing den 9:e februari! Dar borjar mitt Asienaventyr som planeras paga i ca 5 manader.

Det passar vi pa att fira med att lyssna pa Katie Meluas skona lat "Nine Million Bicycles".

Kl 14 skulle jag traffat Kelsey pa De Drie Graefjes pa Eggertstraat nara Dam men blev forsenad eftersom att jag forst gick fel och fick ga tillbaka och floja min intuition tills jag hittade ratt. Men da blev jag osaker pa om det var ratt stalle for hon hade inte varit saker pa att det var sa kaféet hette och jag sag ingen som kunde vara hon genom fonstret. Jag vantade utanfor en stund innan jag gick in och fragade tjejen i kassan om en amerikanska med brunt har hade kommit in vid 14-tiden.

- There's a girl upstairs waiting for someone actually, svarade hon vanligt och en tjej som satt och drack kaffe berattade att hon ocksa sett henne komma in. Yes, she said her friend was lost!

Ja, nagot vilsen var jag nog.

Riktigt, det var Kelsey som satt dar uppe. Vi kramades om och bestallde kaffe och pratade om allt vi varit med om sedan sist vi traffades. Jag berattade lite om min liftning genom BeNeLux-landerna, Frankrike och Tyskland med Angelica och hon berattade om hur det varit sedan hon flyttade ihop med sin kille, bohemen och musikern, i Amsterdam. Vi blev kvar lange och bestallde smorgasar som var hur goda som helst. Hon fick uppleva min formaga att ata extremt langsamt.

De Drie Graefjes hade en mycket fin svart, mjuk restaurang-kafé-katt med stora runda ogon. Den satt pa min vaska en stund nar den gick forbi vart bord. Det ar namligen sa att sa gott som alla kaféer och restauranger i Nederlanderna har en katt som bor dar. Det ar mycket konstigt, ohygieniskt och nederlandskt. Men de ar sota i alla fall och haller forhoppningsvis reda pa moss och rattor!

Har just atit min "frukost" bestaende av tva knackemackor med ost och ett glas jus d'avocat som jag och min pojkvan gjorde igar. Gott.

Snart ska jag ta pa mig ett par byxor och aka in till stan dar jag ska traffa Kelsey kl 14 pa ett café, De Drie Graefjes. Forsta gangen jag traffade henne var i oktober nar jag var har i 2 veckor, vilket ocksa var in forsta gang i Amsterdam. Hon ar fran Florida, USA, och ocksa couchsurfer och numera Amsterdambo. Hoppas bara att jag hittar, mitt lokalsinne i den har staden ar inte det basta med alla dessa grander smagator och sneda hus. Allt ser ganska... lika ut.

I torsdags anlande vi till Dublins flygplats. I Nederlanderna hade vi det jattestressigt att hinna till planet och hade tur som kom i tid. Vad som motte oss nar vi steg ut pa irlandsk mark var duggregn sa klart och vi var helt overtygade om att vadret skulle vara sa under hela var vistelse dar. Vi tog lokalbussen in till stan (fattar inte hur folk kan ta buss som ags av privatforetag, de kostar typ 7 euro medan lokalbussen kostar 2,20 euro!). Val framme i stan tog vi sparvagnen fran Abbey street till var CS-vard och installerade oss i deras vardagsrum i ett mycket fint lagenhetskomplex.

De kommade dagarna hade vi fint vader, det fanns absolut inget att klaga pa! Vi kunde inte haft mer tur. Vi gick runt och turistade, tog kort, gick i affarer och dylikt. I helgen var vi till nagra pubar och drack Guinness ;)

Pa fredagen drack vi lite och gick sedan ut. Forst drack jag tva cider, vilket inte var varldens basta idé eftersom jag inte klarar av kolsyra sa bra. Sedan ol pa det och jag som blivit sa vek och inte tal nagonting mer, nej ni forstar nog att jag inte madde sa bra sedan. Tidigt pa morgonen darpa vaknade jag och madde skit. Jag gick pa toaletten och sedan till koket for att dricka lite vatten. Jag var tvungen att satta mig ner ett tag for jag kande mig sa illamaende. Jag vackte min pojkvan som kom upp till mig precis i tid da jag borjade spy. Desperat som jag var forsokte jag pricka koppen med vatten varav halften av spyan hamnde dar, resten pa glasbordet, golvet och stolen. Han oppnade locket till soptunnan och jag spydde dar. Sedan tvattade vi av ytorna ordentligt och hoppades att ingen skulle kanna den frana spylukten som var tung av sot cider, vilket de nog inte gjorde heller for de sa inget.

Igar innan vi akte hem hittade vi antligen Molly Malone-statyn efter mycken moda. Kartan vi hade var inte riktigt vettig.

Planet hem var forsenat med en timme ungefar och vi fordrev dodtiden med att leka med portugisiska och svenska.

Vid 22-tiden anlande vi till lagenheten igen efter nagra dagar pa Irland. Hade garna stannat dar langre men tyvarr maste ju han jobba... Tanker lagga upp lite bilder sedan, nar jag kan overfora dem till datorn vilket blir efter att jag kommer hem pa onsdag.

Pa taget fran Eindhoven till Amsterdam taffade vi pa en mycket underlig men trevlig aldre man. Han hade en hel nave ballonger och var lite annorlunda kladd. Jag upptackte honom da han satt och log emot mig och bad da min pojkvan satta sig bredvid mig, for jag maste ju erkanna att det kandes lite obehagligt. Da borjade mannen strax att prata med oss och det visade sig att han kunde lite danska. Han visade oss sina danskaglosor som han fatt pa sprakkursen han varit pa, berattade att han tyckte mycket om Danmark, forstod lite svenska och erbjod oss en ballong. Nar vi skiljdes at vinkade vi till varandra.

Nu ska jag ga och ta mig en valfortjant dusch med sallskap.

Kom nyss tillbaka till Dublin fran Bray, vi spenderade storre delen av dagen dar. Bray var en mysig liten fiskeby med en trevlig strand dar man kunde promenera. Valdigt irlandsk. Det tog ca 45 minuter med taget dit och en returbiljett gick pa ca 4,50 euro vilket var helt okej forvanansvart nog. Hade blivit tipsad av min gamla tyskalarare, en mycket intressant kvinna, om Bray.

Vi lamnar Dublin imorgon eftermiddag, vet inte vilka planerna ar for dagen har, kanske for att det i nulaget inte finns nagra. Vi ville aka till Howth men det ar nog for langt. Blir nog lite mer Dublin antar jag.

Maste bara passa pa att namna vadret! Jag som trodde att det alltid regnar pa Irland trodde att jag hade helt ratt nar vi anlande till flygplatsen och kande duggregnet i kvallningen. Men dagen darpa, altsa igar, sken solen sa som jag inte sett pa lange. Det var perfekt. Imorse var det dimmigt har i Dublin men nar vi kom fram till Bray var himlen alldeles klarbla och solen lyste starkt.

Nu ska vi forsoka se pa (500) Days of Summer eller snarare andra halvan av den. Vi borjade se den for nagra dagar sedan men sag aldrig klart den. Den ska tydligen vara riktigt bra men den verkar ta tid pa sig att komma igang ordentligt. Naja, vi far se.

Btw, min nacke och min ena arm varker som satan efter tva natter pa en luftmadrass... Jag har blivit bortskamd.

 

 

Da var vaskan packad och allt klart for Irland. Ar dock orolig for vikten pa bagaget, kanns lite val mycket. Kanske nagon som har lagt ner en sprangladdning i vaskan for att fa mig ur vagen. Man far val hoppas att sa inte ar fallet. Nu ska jag bara stanga av datorn och traska ivag med min lilla rullvaska till taget da! Karin med en liten rullvaska, det ar inget man ser varje dag inte...

Mwah!

Jag ar riktigt trott pa den enorma finnen jag har pa nasan nu. Den ar faktiskt stoltsera med att ha varit dar i tva veckor nu och visar inte minsta tecken pa att forsvinna. Nu har jag blivit sa desperat att jag lagt pa ett lager tandkram pa den och vantar pa resultat - om det kommer nagot. Sag inte att min finnfas borjar nu, vid 19 snart 20 ar... Da hade jag hellre haft den nar jag var 14.

Nu ska jag ta en dusch mot min egentliga vilja och sedan ska Chloé fa smeka hela min kropp sa huden blir len och fin.

Chloé kommer fran Ici Paris XL - vem tusan ger en affar med parfym och hudvard etc ett sadant underligt namn?

Idag aker vi till Irland i alla fall. Strax efter kl 15 ska jag ga och mota honom vid tagstationen och sa tar vi taget til Eindhoven och flyger darifran. Har just packat och allt ser bra ut. Fragan ar bara hur jag ska fa hem alla mina grejer till Sverige pa onsdag...

Pa stan igar kopte jag tre sma Hello Kitty-necessarer pa H&M. De hade tidigare kostat 2,95 euro styck men kostade nu bara 1 euro styck. Det tyckte jag var jattebra och gick los pa dem. Ska behalla en sjalv och ge bort de andra. Ha! Och jag som inte ens ar nagon stor beundrare av Hello Kitty. Men den ar ju praktisk, man kan lagga sma saker i den.

Pa en annan affar, en Fair Trade-affar, kopte jag det som ska bli min nasta resedagbok. Liten i formatet, manga sidor, gront tygomslag med broderier, fran Indien. Kopte den pa rea ocksa.

Nu blir det frukost!

Undrar om jag haller pa att bli senil i fortid. Klockan ar bara 15 och jag har redan glomt bort mitt losenord till en sida dar jag ar medlem - 3 ganger. Har fatt skicka dem min mail och sa att jag kunnat valja ett nytt losenord, som jag strax glomt igen. Vad ar det som hander med varlden?

Ikvall maste jag ringa hem! Kanns som om jag har varit riktigt dalig pa det pa sistone...

Kom just pa att jag bara har hans klader pa mig just nu: hans kalsonger, hans traningsbyxor och hans t-shirt fran privatskolan i Lissabon dar han gick for lange sedan.

Har just gjort det enda ratta och hallt upp de sista dropparna Chocomel i ett glas som jag ska avnjuta under andakt nu. Oh vad jag alskar Chocomel - sedan att graden av nyttighet inte ar sarskilt hog alls ar en annan sak. Man lever ju bara en gang och det finns sa manga goda smaker har i varlden att njuta av.

Snart ska jag ut och ta vara pa denna underbart vackra dag. Solen skiner och himlen ar bla. Det kanns som var har. En stor kram pa er!

Pa Irland genomfor personalen pa flygplatsen i Dublin just nu en strejk. Detta betyder att Karin blir kvar i Nederlanderna idag och forhoppningsvis aker dit imorgon istallet - men missar Belfast... Det var riktigt synd for det var meningen att vi skulle bo hos en couchsurfer dar som hade bott i Sverige och kunde en del svenska. Han hade sett fram emot att fa prata lite igen. Det var riktigt synd.

Men jag var i alla fall uppe "tidigt" idag men somnade framfor datorn i en timme ungefar och dromde om ett stort kalas hemma i Sverige dar folk i alla aldrar dansade foxtrot i koket, hallen och vardagsrummet. Det var mysigt och jag blev mycket besviken nar jag vaknade upp i en mycket obekvam stallning och insag att jag bara var ensam i lagenheten i Amsterdam och inte alls pa ett trevligt kalas.

Nu har jag blivit sa seg och bekvam att det tar tre dagar for mig att ta mig samman och ta sparvagnen in till stan. Forhoppningsvis bara tre for idag vill jag dit. Men tvatta orngottet forst.

Det blev ingen fard till stan. Det blev dusch, tva knackebrod med ost, appeljuice och snart en kiwi. Det ar sa mycket att planera och ordna innan resan som borjar redan i februari att jag knappt hinner lamna datorn. Igar reserverade Kristin vara biljetter, vi kommer att stanna till i Kina pa vagen till Vietnam. Vi kommer att vara i Beijing i 5 hela dagar. Nu vantar vi bara pa att vi faktiskt ska fa bokningen sjalva pa mailen men de ar sega pa Air China... Vi hade tur som bokade igar i alla fall for att det fanns bara 4 platser kvar - 4!

Annu en dag da jag forsovit mig.

Varfor ska den har sangen vara sa himla skon? Den forstor min vardag. Visserligen kunde varken han eller jag sova mycket inatt. Det var sa otroligt varmt i rummet trots att vi stangt av varmen! Sedan ville han gosa mitt i natten eftersom han inte kunde sova.

I alla fall. Imorgon bar farden av till Irland och da lar jag knappast skriva mycket eller nagot, det blir nagra fa intensiva dagar. Forst ska vi till Nordirland, till Belfast och sedan tillbaka till Dublin.

Nu borde jag verkligen gora mig iordning, duscha ur de sma resterna av spy jag har i haret och ta mig ner pa stan. Karin, lite stil om man far be.

Igar hittade jag en sjal pa H&M som jag velat ha sedan en langre tid tillbaka, men snal som jag ar tyckte jag att 98 kr var for mycket for den. Nar jag igar kikade runt pa accessoaravdelningen pa en av dem manga H&M-butikerna i Amsterdam hittade jag denna underbara orangea sjal med vitt monster for bara 3 euro. Da blev jag glad.

Jag ska til Beijing i Kina! Den 9:e februari aker vi, jag och en annan tjej om jag ar bekant med. Vi ska stanna dar i 5 dagar innan vi aker till Vietnam som egentligen var destinationen. Men man fick stanna i Kina nagra dagar for bara 300 kr mer sa vi tyckte absolut att det var vart det. Sa nu ska biljetten bara betalas sa ar det bara att aka. Efter att vi har packat backpackingryggsackarna forstas.

Blev inget bloggande nu i helgen, passade helt enkelt pa att spendera all ledig tid med alsklingen nar det antligen var helg och han var ledig. Pa fredagen var vi in till stan en stund, efter att vi redit upp det lilla problemet och blivit sams igen under vild passion, dar vi gick till Dirk for att handla. Frukt och grontavdeningen var extremt forvirrande och vi gick tre varv runt den i jakt pa nagot sa enkelt som plastpasar. Pa kvallen drack vi murangoska vilket var valdigt gott. Det blev en lugn kvall med "Die Welle" och vi kom i sang kl 4 pa morgonen (man vill bara aldrig ga och lagga sig). Roligt fakta ur Die Welle: De namner i filmen en match mot en skola som heter Ernst Barlach Gymnasium vilken rakar vara den skolan som tre av mina kompisar gar/har gatt pa!

I lordags var vi till den enroma biografen utanfor stan dar vi sag "Avatar" i 3D. Varken han eller jag tyckte om storyn men effekterna var imponerande. Men glasogonen kittlades och lamnade ett rott marke vid nasroten som inte gick bort pa 2 timmar. Dar satt vi pa Wok to Walk mitt inne i stan med ett varsitt praktfullt lysande rott marke ovanfor nasan, haha. Sedan blev det en promenad till sparvagnsstoppet dar vi diskuterade gamla foralskelser vi haft i larare innan vi tog 24:an hem och drack caipirinha och hade det trevligt.

Igar kom en av flatmatesen hem fran Litauen. Han var helt fascinerad av det faktum att det finns sa manga kvinnor i det landet, manga fler an vad det finns man. Jag har sjalv dock aldrig varit dar men hort lika fascinerande historier. Han berattade bland annat att han gatt till en klubb med den ryska han blivit uppraggad av pa stan som var vasentligt mycket aldre an honom och att tjejerna dar inte hade skamts over att nypa honom i rumpan titt som tatt.

Nu ar jag sur pa min pojkvan och har ont i magen. Det ar pa grund av svartsjukan som jag har ont i magen forresten. Oh, vad jag hatar att vara svartsjuk, har inte varit det pa sa lange och sa kommer den nu. Maste jag halla pa och rota i det som ar gammalt?

Fan.

Nu har biljetten till Vietnam gatt upp i pris - precis nar vi skulle boka den!

Vad sur jag blir. Sa blir det nar man ar seg.

Ovasen i trapphuset, vad tusan haller de pa med? Det har varit ett himla halligang hos den nederlandsk-surinamesiska familjen idag - och de ska klaga!

Nu kanner jag att det ar dags att kla pa sig, ska ta pa mig mina helt nya underklader kanske. Inte jeansen for dem ar det snusk pa. Sa det far bli svarta tights och den grona tunikan jag kopte i Marrakech, Marocko, i somras. Den ar sa himla mysig och underbart fin! Jag vill tillbaka till Marocko. Speciellt till Lala Fatna.

Nar jag satt vid datorn och sysslade med mitt dok det upp en Skyperuta dar en viss nederlandsk tjej skrev till min pojkvan. Hon ar 23 ar och bor granne med honom. Jag bestamde mig for att ignorera det eftersom det inte hade med mig att gora, trots hennes ihardiga skrivande dar hon fragade om han levde, hur han madde, hur det var pa semestern, etc, etc. Nar han kom hem skrev hon igen och berattade jag att nagon tydligen ville honom nagot och han upplyste mig om vem hon var, skrattade och sa at mig att skriva tillbaka at honom. Sa for en stund var jag han. Hon sa att hon sett honom "with a beautiful girl" haromdagen och fragade vem hon (jag) var. Forst tyckte han att jag skule skriva att jag var prostituerad, vilket var ett skamt fran min sida men han tyckte det var jattebra. Han berattade anda att jag var hans flickvan och hon blev genast eld och lagor och skulle gissa vilket land jag var ifran. Forsta gissningen var ganska naturlig med tanke pa vilket land vi befinner oss i, Nederlanderna. Nej.

England? Nej.
Frankrike?
Spanien?
Portugal?
Polen?
Ryssland?
Nej.
Den konstiga av dem alla var Turkiet. Nej, jag ar inte ifran Turkiet.

Hon gissade aldrig ratt sa det ar fortfarande ett mysterium for henne. Men hon tror atminstone inte att jag ar en hora. Hoppas jag.

Enligt den senaste planeringen verkar det som om jag aker till Vietnam den 9:e eller 11:e februari. Biljetten gar pa ca 3 900 kr enkel sa et duger ju. Sedan ska vi ta oss genom Laos, Kambodja, Thailand, Malaysia och Singapore och sedan flyga till Indien som det ser ut nu. Ohh, jag har fjarilar i magen! Denna resa innebar att jag blir borta i ca 5 manader. Min forra resa var 4 manader lang i och for sig, men nar jag kommer hem fran denna sa ska jag snart flytta och borja pa universitetet, vilket ocksa innebar att jag maste flytta hemifran. Oh, hemska tanke. Jag som har det sa bra som jag har det. Fast vad vet jag, att flytta hemifran kanske ar trevligt det med.

Jag maste verkligen bestamma mig idag nar jag ska aka.

Nu ska jag och Eduardo aka och boka bioplatser till lordagen. Forhoppningsvis har vi hela lagenheten for oss sjalva hela helgen, en av killarna ska till Litauen och den andra ska kanske ocksa aka ivag fran Amsterdam. Hur som helst sa ska det drickas caipirinha pa fredag!

Har just med mina egna ogon sett tva, eller en och samma mus tva ganger, av de som haller till i koket har. Jag som inte ens hade en aning om att moss brukade vara i lagenheter... Se dar, man lar sig nagot nytt varje dag. Eller sa beror det bara pa den vardelosa isoleringen i nederlandska hus.

Lyckades ta mig upp innan 12 idag. Detta ar faran med att inte ha varken jobb eller sysselsattning i form av studier for tillfallet. Jag sover for mycket.

Vi somnade vid 1.30 inatt och Eduardo fick ga upp kl 7 for att ga till jobbet. Jag var ovanligt pigg vid den tiden idag och orkade till och med saga nagra ord. Visserligen var det inte som den gangen i oktober nar jag var har senast da jag fick for mig att vi skulle diskutera katolicismen i praktiken kl 6 pa morgonen.

Gardagens shopping resulterade i en massa klader provade men fa kopta. Det blev dock tva bh:ar med matchande  trosor och ett svart nattlinne med spets. Skulle lagt upp bilder om jag hade haft en kabel med mig. Jag kan i alla fall saga att de var hur fina om helst! Tvattade allt nu pa morgonen, for hand, sa nu hanger allt utspritt i det lilla rummet.

Nu har jag antligen lyckats dra pa mig lite klader, bland annat ett allt for urringat linne. Ska precis ga och mota Eduardo vid tagstationen, Amsterdam Zuid, sedan ska vi ner pa stan och shoppa lite kring Leidseplein. Jag ska shoppa i alla fall, i basta fall shoppar han lite at mig. Vilket paminner mig om att jag maste packa min axelvaska innan jag gar. Nu blev det stressigt...

Nog for att jag har en alldeles underbar pojkvan men inatt dromde jag nagot som fick mig att kanna mig en smula besviken i brakdels sekund. Jag dromde att jag dejtade David Guetta. Jag har efter att ha sett omslaget till Blaster utvecklat en barnslig, irrationell foralskelse for hoom, en sadan som alla oftast har for en kandis. For mig ar det nu David Guetta som ar foremal for denna och bara pa grund av det omlaget.

I drommen mottes vi pa en nyarsfest hos mig typ och han borjade prata pa bred goteborgska med mig och jag insag forst inte att det var han. Men pa ett eller annat satt kom det fram och vi var helt plotsligt upp over oronen foralskade. Haha. Dock var han valdigt noga med att saga till mig att inte lova honom for mycket. Stackars David maste ha hittat kvinnan i han liv i drommarnas varld - i mina drommars varld till och med.

Passa pa att lyssna pa hans lat Movement Girl, den gillas starkt!

Pa lordagen anlande vi med tag till Maastricht. Jag sov mesta delen av tiden av tagresan, dels for att forsoka glomma bort att det var sa HIMLA kallt i vagnarna. Och da satt jag dar med bade min och Eduardos jacka over mig. Tacka vet jag tag med varme. Nog for att SJ ar ett av varldens samsta foretag men de har i alla fall lite varme. Naja, vi tog bussen fran Maastricht Centraal till Annadal, dock missade vi hallplatsen eftersom lokaltrafiken verkade vilja javlas med resenarerna och fick aka tillbaka hela rutten igen tills vi hamnade ratt. Darifran pulsade vi genom snon och ett stelfruset men vackert Maastricht till Lauras extremt gullig lilla hus med lagt tak, fantasybocker, en rod och en gron soffa. Laura sjalv var 28 ar gammal och medlem i couchsurfing. Hon hade langt rott har och var hur gullig som helst. Hon bjod oss p te innan jag och Eduardo gick ut for att se stan nagot ovilliga forst med tanke pa den bistra kylan. Dock blev vi inte besvikna pa staden. Maastricht blev en utav mina favoriter i Nederlanderna, den och Utrecht. Vi vandrade omkring och huttrade och njot av att vara med varandra antligen igen och at sedan enorma, jattegoda smorgasar pa ett kafé i stan.

Pa kvallen efter att vi atit middag och druckit vin alla tre gick vi ut. Forst hamnade vi pa en bar som var nastan tom och dar blev vi inte langvariga utan fortsatte till en lagenhet som lag preci pa den storsta shoppinggaten. Dar bodde en kille med stort lockigt har och som hade en stor ljudinspelningsstudio i vardagsrummet. Han bjod pa dyrt, vitt vin, bland annat ett slags houngsvin som var helt underbart. Vi motte upp med en tjej fran Litauen dar och fortsatte sedan till en fest som holls av en fransman. Lagenheten bestod av tva vaningar plus ett sovloft pa vilket Laura inte ens ville spekulera i hur mnga som legat dar uppe. Pa nedervaningen lag koket och badrum samt hall, uppe fanns det en soffa och golvet fick bista som ett litet dansgolv. Vi dansade oss svettiga och hade jattekul. Fransmannen hade slangt av sig skjortan nar vi kom dit och dansade vilt ikladd endast ett par rejalt utsvangda byxor. Vid 4-5-tiden pa morgonen akte vi svarttaxi hem (inget jag brukar gora, eller over huvud taget gjort forut men for Laura verkade det vara den mest naturliga saken i varlden). Jag satt med Eduardo i baksatet med en halvtom vinflaska i handen.

Nasta dag var atminstone jag ordentligt bakis och madde skit, min alskade ville gosa och mysa men jag kande mest att jag holl pa att spy. Dagen anvandes inte till nagot vettigt da detta kunde resultera i svar huvudvark och uppkastningar. Vi forsokte gora en snogubbe, eller snarare en snogumma, forestallande Laura men det gick inte eftersom det var for kallt ute och snon inte ville forma sig. Det blev istallet nagot som sag ut som ett kvinnobrost. Vid 14-tiden oppnade Laura ytterdorren och upptckte en liten katt som hade att rfam til orren oh ville in. tackaren tyckte nog att det var alldeles for kallt ute. Hon slappte in honom sa att han fick varma sig en stund. Nar den niffat runt tt tag upptackte den den grona soffan oc blev helt galen. Den strok sig valdsamt mot en punkt, sa valdsamt att den flera ganger ramlade ner pa golvet och slog volter. Det visade sig att Laura nagra dagar innan hade spillt lite ur en flaska med nagot slags avslappnande olja just dar vilken tydligen hade en stark effekt pa katter. De blir helt till sig.

Vid 21-tiden igarkvall kom vi tillbaka till lagenheten i Amsterdam och sedan var vardagen tillbaka och Eduardo borjade jobba igen. Det ar mindre kul. Oh, kande just ett sadant sug efter pizza...

Funderar pa om jag kanske ska borja lasa The House of the Spirits av Isabel Allende, sag just att den lag alldeles framfor mig sa varfor inte. Att typsnittet verkar helt psycho ar en annan sak.

Kom tillbaka till Amsterdam for nagon timme sedan nu. Gardagen spenderades i Maastricht i sodra Nederlanderna. Det var nice - och alla dessa goda lukter! Mmm... Hinner dock inte skriva mycket mer an sa har ju nu, maste forsoka fa i mig nat att ata vilket jag inte hunnit med idag forutom bamsefrukosten hos Laura idag. Mer om Maastricht imorgon.

Charlie bit me!

Nu blir det dags for mig att ta en promenad runt sodra Amsterdam. Det ar valdigt tomt har i lagenheten just nu, alla ar pa jobbet utom jag som inte har nagot och inte planerar att skaffa nagot an pa ett tag, sarskilt inte har. Sa det a lika bra att jag gar ut och gar medan det anda ar ljust ute. Kl 17.30 ska jag mota Eduardo vid tagstationen!

Amsterdam. Anlande igar vid 17-tiden. Innan dess var det en lang resa som jag spenderade till mesta delen sovandes. Pa flyget pratade jag med en trevlig kille fran Teheran, Iran. Han pluggade sedan 3 ar pa Chalmers i Goteborg men skulle snart flytta till Eindhoven for sina fortsatta studier. Vi hade totalt missbedomt den andras alder. Jag trodde inte att han var en dag over 20 men han var 27, han trodde jag var ca 25 ar gammal men jag ar 19. Tack sa himla mycket! Haha, nejda det betyder inte sa mycket, forra aret var det nagon som gissade pa att jag var 16 sa jag kan vara allt emelan 16 och 25 tydligen. Och da ska man val inte klaga eller?

Val i Eindhoven efter att ha tagit bussen in till stn fick jag sa klart som alla andra betala en alldeles orimlig summa pengar for biljetten till Amsterdam. Oj, tankte jag nar jag satte mig ner pa den oversta vaningen i taget, nu marks det att jag liftat pa sistone nar jag kanner mig obehagig till mods nar jag sitter pa ett tag dar jag faktiskt har betalat for biljetten. Skrammande kansla.

Sa kl 17.36 anlande taget till Amsterdam Zuid dar jag antligen motte min pojkvan efter nastan en manad ifran varandra. Det var underbart att se honom igen och halla om honom. Vi stod kvar pa perrongen en bra stund.

Under kvallen at vi choklad, Côte d'or fran Belgien som jag alskar. Den ar som allra godast med krossade hasselnotter. Mmm. Sedan blev det presenter!

Nu sitter jag har kladd i hans t-shirt och traningsbyxor - har inte ens orkat tagit pa mig trosor. Jag behover en dusch nu. Sedan ska jag anvnda den lotion fran Biotherm som jag fick av honom. Nice.

Vi far se om det blir Maastricht ikvall eller inte, om inte aker vi nog dit imorgon inte allt for sent.

Tröjan är klar! Hann precis i tid innan jag åker iväg imorgon. De sista stygnen var klara för ca 15 min sedan. Så här blev resultatet.

Detta blir det sista inlägget jag skriver innan jag åker till Amsterdam. Kommer sedan att vara där i tre veckor med ett kort avbrott för att åka till Irland några dagar med min älskade. Nu bär det av till Nederländerna!

Gårdagen spenderades till största delen med Angelica. Hon kom hit på dagen och vi satte oss ner med avsikten att se på någon av de dokumentärfilmerna vi fick låna. Det gick dock inte så bra eftersom ingen av dem ville läsas av av dvd-spelaren. Vi gick då över till filmkanalerna och tittade på "Polisorkestern som kom bort" som utspelar sig i Israel och därefter en del av filmen "Across the Universe" och därefter snabbakade vi en sats med småkakor innan "Stolthet och fördom" drog igång på TV3. Den sista filmen vi kollade på var "Det sjunde inseglet" och den var lika bra som förra gången.

Strax efter 3 somnade vi i bäddsoffan i vardagsrummet där vi kämpade för att hålla värmen under täckena. Följande morgon, alltså idag, tittade jag på termometern och upptäckte att det var 13 grader inne. Just nu har det sjunkit till 12. Om jag fryser! Fy...

Nu har jag till min förargelse upptäckt att det är röd dag idag vilket betyder att jag inte kan gå ner till ÖoB och köpa bindor, en pincett och en ny hårborste (jag har nu börjat borsta håret igen efter en paus då jag hade tappat bort min trasiga hårborste på färjan mellan Stockholm och Åland men som kom fram igen i förrgår - dock är den ju trasig). Och imorgon bitti tar jag tåget 8.39 till Stockholm för att sedan åka med bussen till Skavsta. Så det sket sig.

Tände precis spisen så förhoppningsvis blir det lite varmare nu om ett tag.

Äntligen en liten stund att vila. Det är massor att göra så här innan jag åker på torsdag. Dels för att jag varit så lat innan ja, så jag får skylla mig själv antar jag.

Jag är nästan klar med tröjan, bara mudd nedtill, fickor och dragkedja kvar. Nice. Den ska med till Nederländerna. Annat som måste göras är att packa, läsa ut "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson, laga en röd tröja och par svarta tights, låna en ny bok från biblioteket (funderar på en av Paulo Coelho, läste hans "The Valkyries" förra månaden. Knepig kille det där.), lämna in min lönegrej (ja mina pengar ska då inte kommunen få behålla) och eventuellt skaffa ett USB-minne eftersom jag slarvade bort mitt några veckor efter att jag fått det från skolan för över ett år sedan. Och mitt i allt detta kommer Angelica hit imorgon och ska sova över. Vi ska se på några av de 17 (!) skivor med dokumentärfilmer vi fick låna av vår gamla religion- och svensklärare när vi var där på middag i fredags kväll samt "Det sjunde inseglet" av Ingmar Bergman (så otroligt bra film). Det ska bli minst sagt trevligt!

Tog en kort tur på stan idag. Första anhalt var tygaäffären där jag köpte de sista grejerna jag behöver till tröjan, samt två olika tyger som var helt fantastiskt fina. Åtminstone ett av dem ska bli en klänning (en helt underbar sådan). Därefter blev det Vero Moda där min avsikt var att prova och förmodligen köpa en vit tunika. Så blev det dock inte eftersom jag inte gillade ärmarna på den - extrem puff är inte min grej. Istället blev det två fina linnen på rean där. Sammanlagt 135 kr vilket jag var mycket nöjd med (något som bör nämnas är att ordinarie pris för ETT utav dem var ca 350 kr).

För en sisådär 5 minuter sedan blev jag klar med Angelicas julklapp. Lite sent men det är sådant man får ta ibland. Annars får man ingen julklapp alls. Eftersom att jag gillar att ge bort personliga presenter gör jag dem helst själv (okej, är lite snål med - men det är mest för att jag inte har någon inkomst just nu eftersom jag för tillfället är relativt frivilligt arbetslös i väntan på att dra ut i världen igen) eller om inte helt själv åtminstone med en personlig touch om man säger så. Jaja, till saken: denna julklapp ville jag skulle ha något att göra med vår resa och särskilt Marocko som var ett sådant underbart äventyr. Med tanke på hur många bilder vi tog så vore ju en ram för någon av dessa perfekt så jag tog en träram och målade och klistrade fast snäckskal på. Så här blev resultatet.

Kallar detta inlägg för "Tröja del 2" trots att det inte finns någon "Tröja del 1", dock har jag ju redan nämnt att tröjprojektet har tagit sin början. Här kommer alltså fortsättningen! Idag hade jag sprättat upp så gott som alla delar av den grå tröjan och klippte ut likadana delar ur det rödmönstrade tyget som man ser här på bilden.

Nu verkar det som om vi har någonstans att bo i helgen när vi ska till Maastricht. Det var svårare än vad jag hade trott! Antar att det är för att det har varit jul och nyår och folk åker hem till sina familjer. Nu är det bara Dubli och Belfast kvar att fixa boende på, åker dit den 20:e januari, med Eduardo.

Jag kom på något mycket viktigt häromdagen. Det verkar som om jag fått någorlunda kontroll över min sexdrift, haha. Har ett distansförhållande nu och träffar därför inte min pojkvän så ofta vilket betyder mindre sex, eller snarare inget sex i långa perioder. Detta var något jag aldrig trodde jag skulle klara av förut. Aldrig i livet, tänkte jag, som med mitt ex tyckte att minimum var tre gånger om dagen.  Men nu funkar det bra, jag behöver inte känna lusten ta överhanden längre vilket ofta ledde till jobbiga situationer (det finns nog många som varit med om samma sak och vet exakt vad jag menar). Vi tar i alla fall igen oss ordentligt när vi träffas! Visst, det blir ju väldigt trist ibland och man vill verkligen men då får man göra det bästa av situationen med sig själv. Detta kallar jag ett ordentligt framsteg för mig som person. Grattis Karin.

Blev lite fast med vad jag höll på med och skulle nog helst kunna fortsätta hela natten. Men nu ska jag gå och göra mig i ordning och gå till sängs, lagom till ett nattligt samtal kl 3 ungefär. Planerar att bli klar med tröjan i veckan som kommer, innan torsdag. God natt!

Så där, då ska vi se vad man kan göra med en slaktad H&M-tröja med huva och dragkedja! Har haft det här projektet i huvudet en lång tid och tyget har legat i en byrålåda jag vill inte ens tänka på hur länge. Köpte det för ganska länge sedan på tygaffären här i stan eftersom att mönstret var bara hur fint som helst. Nu känner jag att jag behöver få utlopp för kreativiteten lite! Jag ska göra det enkelt för mig så jag har sprättat upp en tröja (den är grå och egentligen är inte grå min färg - men ibland kan den vara jättesnygg - så det gör inte så jättemycket) och tänker ta delarna från den och klippa ut likadana från tyget. Det är klart, vissa egna ändringar här och där kommer jag att göra förstås.

Så har jag checkat in online då och skrivit ut mitt boardingkort. Ja, Ryanair så klart. Flyger från Skavsta i Nyköping (hur fan kan man säga att Skavsta är en Stockholmsflygplats?) till Eindhoven och därifrån åker jag buss om jag inte minns fel till Amsterdam. Blir alltid lika nervös när man ska checka in online! Tänk om man skriver fel passnummer eller fel födelsedatum... Det vore inte så jättekul. Men jaja, det gick bra. Det fick mig att tänka på när jag och Angelica var i Andorra och hon skulle checka in för att få sitt boardingkort till Norge då vi snart skulle skiljas åt på vår nästa destination, Barcelona. Vi bodde hos två killar i La Massana, 5 km från huvudstaden Andorra la Vella, från Portugal som jobbade i Andorra. Tydligen är det inte så vanligt att ha internet hemma där eftersom det är väldigt dyrt så de flesta utnyttjar den tjänsten på jobbet. Därmed hade vi ett problem då Angelica behövde en dator med internet och skrivare och när vi behövde maila hem till våra familjer. Detta löste en av dem med att i hemlighet ta med oss till sitt kontor på nätterna i smyg och låta oss använda hans dator - på det villkoret att vi var tysta och rörde oss försiktigt. Man kan väl säga att vi kände oss som om vi gjorde olaga intrång, haha.

Till något helt annat: Det kanske blir Indien för mig i vår! Hoppas innerligt på detta nu. Håll tummarna!

Tänkte passa på att lägga upp en bild på min snygga nyårsoutfit som jag hade för två dagar sedan nu. Inte haft tid innan men här kommer den. Pyjamaslinnet som skymtas under rocken har Musse Pigg-mönster och är sydd av mig och den ljusblå sköna morgonrocken är köpt i USA. Se och njut, kamrater.

Just hemkommen från jobbet som stundtals gör mig galen men också skänker mig en del skratt och glädje. Särskilt skratt.

Nyårsaftonskvällen spenderade jag med min familj, min storebrors kompisar och mina föräldrars kompisar. Klockan 22 gick jag upp till mitt rum och läste innan jag förgäves försökte somna. Min pojkvän ringde vid 23 och var aningen berusad även fast han så klart förnekade detta. Vid ett tillfälle togs samtalet på hans sida över av en kille från Estland med brittisk accent. Han var väldigt trevlig och talade vitt och brett om champagne och kärlek. Därefter gav jag upp mina meningslösa försök att somna och gick ner iförd min ljusblå morgonrock och med håret samlat i en snodd och strök omkring bland festfolket. Vid tolvslaget samlades alla (nästan i alla fall, vi splittrades i tre olika grupper som alla befann sig på olika ställen: vardagsrummet, köket och trädgården) och det skålades (jag deltog dock inte). Därefter tittade vi på fyrverkerier av vilka man inte såg mycket på grund av alla träd. Men man kunde ju i alla fall föreställa sig hur det såg ut. Jag stod ute i endast pyjamasen och morgonrocken samt svarta stövlar och såg sur och trött ut. Men så tycker jag att fyrverkerier är något tråkigt och onödigt och så brukar man jämt frysa - vilket jag även gjorde nu som ni nog kan förstå.

Eduardo ringde strax efter tolv och önskade gott nytt år, han och kompisarna hade just gått ut på gatorna i Amsterdam och jag kunde i luren höra ljudet från allt liv och rörelse på andra sidan. Sedan var det ändå dags att försöka sova vilket jag lyckades med strax efter 1.06. Kl 5.25 fick jag sms från Eduardo som saknade mig mer än någonsin och 5.30 gick jag upp. Pappa följde med mig på den ca 50 minuter långa promenaden till jobbet för att försäkra sig om att inget hände mig på vägen dit en mörk, tidig morgon som denna.

Och nu är jag alltså hemma! Svettig och jävlig. Och håret ser ut som om det har badat i smör.