Karinlein

2009 - året som gick var ett viktigt år för mig. Mycket hände och jag vill tro att jag förändrades till det bättre. Om inte annat borde mina upplevelser ha format mig på ett eller annat sätt. Visserligen började året rätt alldagligt, inte mycket hände, inte utöver det vanliga i alla fall. Eller? Jo, när jag tänker efter så var nog hela året ändå rätt händelserikt trots många timmar av dödtid. Men som om man inte förtjänar att vila emellanåt?


Januari: Börjar sista terminen på gymnasiet. Åker till England i 11 dagar för att hälsa på Mathilde från Paris, spenderar ca 3 dagar med Kata i london och ca en vecka i Canterbury, Kent, med Mathilde på University of Kents campus.

Februari: Kommer hem från England. Tar en paus från förhållandet med min dåvarande pojkvän. Alla jävla hjärtans dag vill jag bara glömma.

Mars: Åker till Polen, lär känna Angelica. Det tar slut mellan dåvarande pojkvän och mig.

April: Förmodligen den dödaste månaden detta år. Mitt ex fyller 23 år.

Maj: Jag fyller 19 år. Mitt sista år som tonåring börjar. Åker till norra Italien.

Juni: Kommer hem från Italien. Går på studentbal - stor besvikelse. Tar studenten den 12:e.

Juli: Sommarjobbar på äldreboende. Bokar enkelbiljett till Marrakech, Marocko.

Augusti: Flyger till Tyskland den 5:e och hälsar på gamla kompisar, sedan till Marrakech, Imlil, Toubkal, Ouarzazate, M'Hamdi, Essaouira, Safi, Lala Fatna, Casablanca, Rabat och Fes där jag är i 3 veckor mestadels med Angelica.

September: Åker till Spanien, liftar till Andorra, liftar sedan till Barcelona. Bor med galen mexikan som har 16 marijuanaplantor på balkongen i en vecka innan hans polska flatmates slänger ut oss mer eller mindre och vi tvingas leva som hemlösa i 2 dygn. Vi skiljs åt, jag åker till Burgos i två veckor.

Oktober: Åker till Valladolid för att flyga till Nederländerna. Träffar Eduardo igen för första gången på nästan 3 år. Bor hos honom i Amsterdam i 2 veckor, vi blir tillsammans. Angelica kommer dit, vi börjar vår "hitchhiking-tour" genom Nederländerna, Belgien, Frankrike, Luxembourg och Tyskland. Vi besöker Utrecht, Haag, Rotterdam.

November: Vi besöker Antwerpen, Bryssel, Brugge, Dunkerque, Lille, Cassel, Metz, Strasbourg, Luxembourg City och Trier. Åker polisbil för första gången... Kommer hem till Sverige den 24:e. Eduardo fyller 25.

December: En månad av mycket dödtid, vilar efter den långa resan. Eduardo kommer hit i fem dagar och hälsar på. Storebror fyller 21. Kryssning till Åland, usch och fy. Ser inget Luciatåg. Firar julafton. Festar inte på nyårsafton eftersom jag ska börja jobba kl 7.00 nästa morgon.

Ungefär så såg mitt 2009 ut. I mycket kortfattade termer. Jag kommer att berätta mer om resan jag gjorde annan någon. Så om ni ska till någon av dessa länder som jag nämnt kan ni ju alltid titta in då. Eller fråga bara, jag har varit i de flesta länderna i Europa och delar gärna med mig av konstigheter och tips!

Gott nytt år på er! Drick inte för mycket! Drick dock gärna lite caipirinha för mig - mm, så gott. Lämna bilen i garaget. Ta hand om varandra. Kramas! Men håll händerna i styr och om inte använd åtminstone skydd!

Mwah.

Nu ska jag ta en promenad och fundera på hur det kan vara viktigare att gå på fest hos mitt ex än att vara en lojal vän till mig. Ursäkta mig, men jag förstår det verkligen inte alls.

Denna morgon vaknade jag till ett våldsamt bankande på in sovrumsdörr. Vad fan är detta, tänkte jag och låtsades att jag inte hörde. Strax öppnades dörren av en av mina storebrors vänner som var minst sagt förvånad att finna mig i högsta grad nyvaken i det rum som han mindes som min brors rum men som numera är mitt, något som han fick erfara. Oj! utbrast han och jag grymtade tillbaka innan han kvickt försvann och stängde dörren efter sig. Lugnt somnade jag vidare och skulle denna morgon utsättas för 3 väckningsförsök per telefon av min pojkvän som ringde från jobbet på uppdrag av mig då jag kämpar för att gå upp tidigare om morgnarna. Trots att jag vet att det inte funkar eftersom jag är allt för morgontrött och behöver minst 9 timmars sömn envisas jag alltid med att be honom utföra denna fruktlösa uppgift. Denna gång lyckades han på tredje försöket strax efter kl 12.

Idag är det precis en vecka kvar tills jag åker till Amsterdam! Längtar så efter min älskling <3 Och nej, med älskling menar jag inte en joint.

Dubai och Oman - funkar det i februari?

Funderar starkt på det och det verkar faktiskt vara en bra idé. En vecka i Dubai och därefter buss till Oman och en vecka där. Vart jag ska åka efter det har jag dock ingen aning om. En tur till närliggande Indien kanske och Sri Lanka. Sedan vore den ultimata resvägen från norra Indien till Pakistan, Iran och andra delar av Mellanöstern. Letar dock fortfarande efter en ny resekamrat efter att min gamla hoppade av våra planer på grund av ekonomin hennes. Har eventuellt en ny på gång, dock skiljer sig våra planer och idéer en aning. Annars blir det väl själv eller? Usch, vilket tråk, jag TYCKER INTE om att resa ensam. Det fick jag nog av under min vecka i Serbien förra året i slutet av min Balkanresa som pågick under en månad. En lösning tack. Snarast.

Karin är en tråkig människa som ska gå och lägga sig innan tolvslaget imorgon medan ni andra firar av raketer, äter och dricker gott och har skoj. Men hon får i alla fall storhelgstillägg!

Det finns några tillfällen som är rätt... ja, när det känns rätt surt att jobba helt enkelt. En av dem är nyårsdagen. För ca 2 timmar sedan fick jag veta att jag får jobba från klockan 7 till 13 nyårsdagen om jag vill. Klart att jag vill det, sedan när säger man nej till storhelgstillägg?! Detta innebär att jag kryper i säng redan innan tolvslaget som markerar slutet på detta decennium och början på 10-talet. Nice. Okej, visst känns decennieskiftet rätt spännande på ett sätt (jovisst, jag har ju varit med om ett millennieskifte vilket är ännu mer avancerat och fortfarande inte var något woho direkt - men det var helt okej, firades på Avenyn i Göteborg) men nyårsafton är förmodligen den mest överskattade kvällen på året. Den brukar inte var så himla awesome som folk hoppas vareviga år. Min mest minnesvärda nyårsafton hade jag när jag var 16 år och firade i Kassel, Tyskland, där det faktiskt är tillåtet för ungdomar från och med 16 år att dricka viss alkohol och då särskilt öl, för 3 år sedan (skiftet 2006/2007) . Dock minns jag inte mycket från den. Låt oss säga att jag fick lite för mycket i mig tack vare dessa gästfria tyskar. Min ungdom och mitt omdöme bidrog inte heller till något gott. Men minnesvärt var det som sagt! För att inte nämna att jag träffade en underbar australiensare från Melbourne som än idag är en mycket god vän till mig och inte tvekar att påminna mig om den kvällen då Karin drack en Becks för mycket...

Så var det äntligen dags att sova. Efter 2 och en halv timme i telefon med Eduardo. Vi pratar alldeles för mycket i telefon, det är ett som är säkert. Men vad gör man när den ljuva kärleken griper tag i en? Nåja, om typ en vecka drar jag till Amsterdam i 3 veckor och då får vi vara tillsammans varenda dag. Det blir en utflykt till Maastricht en helg och några dagar i Dublin, Irland, också. Det ska bli nice. Men nu är jag hur trött som helst och jag borde verkligen sova. Allors, bonne nuit!

Kan det möjligen vara så att jag har en liten ljusning i sikte? En mycket oväntad sådan dessutom. Väntar spänt på nyheter... En del av min närmsta framtid kan vara räddad.

Ahhh, nej, nej, nej. Jag känner mig så frustrerad nu och så grymt besviken. Hela min vårplanering har gått i stöpet och jag vet inte vad jag ska göra av de 5 månader som jag kan göra precis vad jag vill med, februari till juli nästa år. Planerna var ju helt fantastiska och skulle bli det bästa någonsin. Oh no...

Då var det dags, oskulden ska väck. Aldrig i hela mitt liv har jag publicerat ett formulär med frågor och svar på någon sida jag haft. Men här kommer ändå en lista om det gångna året som jag hittade på en kompis Facebook och jag tyckte att det var dags.


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Fick lift med en lastbil, var i Afrika, skaffade ett långdistansförhållande, skaffade en seriös blogg, satt vid ratten i en bil (visserligen körde jag bara 30 cm och inte helt lagligt), var med om att mitt första seriösa förhållande tog slut, etc.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga vad jag minns. Hade jag några höll jag dem förmodligen inte.


3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja, det kan jag väl inte påstå, vi är inte vänner.


4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.


5. Vilka länder besökte du?
Storbritannien, Polen, Italien, Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Spanien, Andorra och Marocko.


6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Asien. Mer pengar alltså.


7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Den 5 oktober.


8. Vad var din största framgång 2009?
Klarade av att jobba på ett äldreboende, trodde ALDRIG att jag skulle gjort det för några år sedan.


9. Största misstaget?
Oh my, de är några stycken...


10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Var grymt förkyld i ca 3 månader, hade två urinvägsinfektioner, en vaginal infektion och en sårinfektion.


11. Bästa köpet?
Gjorde några stycken... Biljetten till Marocko kanske.


12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat!


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Angelica och vår resa tillsammans. Och Eduardo förstås.


14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
"I'm in Miami bitch" med LMFAO, studentsånger, "Guldet blev till sand" med Peter Jöback, "Sexy Bitch" med Akon och David Guetta (men den franska versionen så klart! Alltså "Sexy Chick"), "Dance with somebody" med Mando Diao, "Me gustas tu" med Manu Chao, m. fl.


15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hade riktigt ledsna perioder då det var värre än tidigare år och riktigt glada perioder som var bättre än tidigare år.


16. Vad önskar du att du gjort mer?
Målat.


17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit vid datorn.


18. Hur tillbringade du julen?
Med mamma, pappa och min lillebror.


19. Blev du kär i år?
Ja, i Eduardo.


20. Favoritprogram på TV?
Följde ingenting på tv.


21. Bästa boken du läste i år?
Bästa böckerna om man får be. Millennium-triologin av Stieg Larsson, The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald och Djurfarmen av George Orwell.


22. Största musikaliska upptäckten?
Timbuktu av någon anledning som jag knappt själv förstår.


24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Pengar.


25. Något du önskade dig men inte fick?
"Central America on a shoestring" från Lonely Planet.


26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Firade med mamma, pappa, lillebror och vänner till familjen. Gick till skolan? Minns inte vilken veckodag det var.


27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag inte varit sjuk så mycket.


28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Backpacker.


29. Vad fick dig att må bra?
Mina äventyr, sex och Eduardo.


30. Vilken kändis var du mest sugen på?
James McAvoy.

31. Vem saknade du?
Min familj.


32. De bästa nya människorna du träffade?
Angelica kan man väl säga var en ny människa, vi lärde känna varann efter nästan 2 år i samma klass. Och hennes mamma. De var bäst i alla fall. Sedan träffade jag en massa nya människor som var medel.

Läste nyss att min gamla kanadensiska flirt som jag träffade på och bodde hos under en resa i det forna östblocket där han vid den tiden höll till och gör än idag till och från ska till Trondheim i Norge och göra en spelning i februari. Nog för att han är den mest excentriska människa och en av de allra, allra konstigaste människor jag någonsing träffat men han gör grym musik den killen.

Första gången jag såg honom var på en bar/restaurang i det land där jag just då befann mig. Jag skulle couchsurfa hos hans flatmate och vi möttes där. Han småretades över min brittiska accent och gapskrattade när han fick höra att jag bara var 18 år och fortfarande gick i gymnasiet. Hans humor och uppträdande var ibland upprörande, i dessa fall visste man inte om man skulle skratta, skälla ut honom eller bara försöka att obemärkt gå därifrån. Han hade stundtals en blick som jag aldrig sett hos någon annan som fick honom att se ut som om han befann sig i en helt annan värld. Sedan kom han tillbaka med ett galet leende och en glimt i sina crazyeyes som alltid fick en att åtminstone le. Under en en vecka stiftade vi bekantskap med varandra, en bekantskap som jag inte blev riktigt klok på. Den här killen var verkligen underlig. Och sjukt charmig. Sjukt charmig.

Men, nej, jag tänker inte åka dit och lyssna, jag skulle nog aldrig klara av att träffa en sådan galen snubbe som honom igen. Inte ens på det rent vänskapliga planet. Been there, done that.

Ikväll åker äntligen Eduardo hem till Amsterdam, efter 5 dagar hos sina föräldrar i Lissabon. Nu blir det förhoppningsvis inga långa nätter i väntan på att han ska ringa eftersom han prompt ska prata med mig åtminstone två gånger varje dag. Tänka sig, att jag gått och blivit så nerkärad att jag sitter uppe till klockan 3 på natten för att prata med honom. Jadu, Karin, jag känner inte igen dig längre. Inte nog med det, han försöker få över mig till "the cheesy side" men där går faktiskt gränsen. Någon självrespekt får man väl ändå behålla!

Här omdagen läste jag i Aftonbladet att det inte var bra för kroppen om man klädde på sig för mycket när man gick ut eftersom man då riskerade att börja svettas vilket var farligare för hälsan än om man bara frös. Jag har nu tagit fasta på detta och när jag ikväll tog min en timmes långa promenad hade jag innan noga sett till att inte klä mig för varmt. Först trodde jag att jag gjort ett fatalt misstag då jag verkligen höll på att frysa arslet av mig men efter ett tag hade jag fått upp värmen. Kanske hade jag till och med klätt mig lite, lite för varmt ännu för att mot slutet började jag faktiskt känna mig lite svettig och trodde genast att min stund var kommen. Men då var det ju bara att lätta på sjalen som det stått i artikeln och knäppa upp jackan.

Nu väntar jag spänt på att få höra varför dagens flygning mellan Lissabon och Madrid var den värsta någonsin.

Det är med en gnutta skam som jag konstaterar att jag vaknade kl 14.45 idag. Det är knappt så jag vågar skriva ner det, så illa är det.

Det här är dåligt tänkte jag och klev upp. Förkylningen gjorde sig påmind när jag kände hur min stackars näsa var helt täppt. Som om jag inte haft nog med förkylning efter min 3 månader långa sådana som jag lyckades dra på mig i Barcelona i september och som höll i sig genom Spanien, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Luxemburg och Tyskland. Det var inte roligt kan jag säga. Fy vad jag mådde dåligt då alltså. Och vad händer när man är riktigt förkyld då? Jo, man får lock i öronen vilket jag fick stå ut med i över en vecka. Det gjorde riktigt ont, jag hade svårt att sova och hörde nästan ingenting. Tills slut fick jag lov att gå till doktorn i Antwerpen, Belgien, där det dumma sjukhuset som inte känner till EU:s regler och krävde mig på 50 euro för att ta emot mig. Där fick jag sitta i typ 4 timmar eller så och vänta. Angelica var med mig hela tiden som tur var (hon var dock nästan lika illa däran) och Eduardo väntade på oss. Tydligen kan man inte köpa nässpray utan recept i Belgien! Så den där lilla flaskan kostade totalt ca 700 kr...

Denna dag har jag inte vigt till mycket. Har läst 3 kapitel ur "Flickan som lekte med elden" (måste ju läsa böckerna innan jag ser filmerna vilket jag planerar att göra när jag åker till Amsterdam i januari) och äntligen börjat ta tag i resan till Maastricht ordentligt. Ajdå, börjar bli ont om tid nu och måste verkligen hitta en couchsurfer där som vi kan bo hos.

Jag borde verkligen komma igång och sy igen. Jag har till och med ett tyg som jag förvärvat gratis från mamma som räcker till en ärmlös klänning. Om jag ändå inte vore så lat, säger jag ibland (okej, ofta då) till mig själv. Men imorgon då borde jag kunna ta fingrarna ur arslet och göra ett mönster!

Detta är en klänning som jag sydde ihop en fredagseftermiddag för några veckor sedan. Helt utan mönster. Därför har den sina brister och modellen är inte direkt så som jag ville ha den men den duger.

På julafton satt jag, lillebror, mamma och pappa ensamma och grämde oss över att vi inte har någon kontakt med släkten (jag lovar, det finns ingen värre släkt när det gäller att hålla ihop och att över huvud kunna umgås med varandra - helt omöjligt här). Min storebror blev kvar i Skövde över julafton med sin flickvän och kommer hem på annandagens kväll.

Dagen efter julafton är alltid lika deprimerande. Nu har man kommit över spänningen kring julklapparna för de har redan öppnats och nu är det bara att fundera över var man ska göra av dem. Missförstå mig inte, jag fick en massa fina grejer som jag verkligen gillar/behöver, till exempel en multiöppnare, ett verktyg man kan använda för att öppna flaskor och burkar, etc. Så är det ju så klart den där känslan av att det nu är ett helt år kvar till nästan julafton som inte egentligen är något speciellt och det vet man men längtar ändå dit vilket innebär att man lurar sig själv samtidigt som man är medvetande om det och det stör mig.

Igår kväll lovade jag Eduardo att sms:a senare, vilket jag gjorde men av någon anledning kom sms:et inte fram och han trodde att jag var sur, inte brydde mig om att sms:a honom eller att jag var snål. Jag skickade ett upprört försvars-sms - som inte heller det kom fram. Då var jag tvungen att ringa upp honom och förklara. Vad sådana här distansförhållanden är knepiga ibland - åtminstone blir man inte lika trötta på varandra och man slipper ta varandra för givet vilket nog är bland det tråkigaste som kan hända med ett förhållande. Nej fy.

Häromdagen kom det förflutna ikapp mig kan man säga om man vill vara dramatisk. En man som hade varit på tok för gammal för mig när vi träffades förut i ett ögonblick av irrationalitet tog kontakt med mig igen på msn. Åh nej..., tänkte jag matt, försökte vara artig en stund och låtsades strax vara borta från datorn. Ibland gör man bäst i att tänka efter innan man interagerar med folk. Ett annat exempel på att man ska göra det är snickaren i Burgos som jag var för artig och godtrogen emot och trodde att den unga killen som verkade lite bakom flötet kanske kunde vara trevlig att prata en liten stund med. Svaret var nej det var han inte alls, han var en idiot som inte kunde ta ett nej eller läsa av kroppsspråk för fem öre. Det urartade med att han försökte utpressa mig med lögner som bara ledde till en ordentlig utskällning från mig. "Vale, vale" var det enda han kunde säga och ursäktande sätta upp händerna mot mig. Sedan fick jag honom att tro att mina föräldrar kom från en extremt förlegad kultur och hade utsett min framtida man som jag självklart ansåg var ett bra val för mig eftersom mina föräldrar visste bäst i alla lägen när det gällde deras egen lilla dotter.

Visste du att för att bränna kalorier är 2 timmars cykling i samma nivå som 11 timmars sex? Detta sades idag på nyheterna i portugisisk tv. Något att tänka på.

Jaha, då var det bajsvatten på halva golvet, tänkte jag uppgivet när jag just vält omkull den lilla ställningen med toalettborsten i badrummet. Skit också, bokstavligt talat. Mobilen ringde med signalen "Gloria" med Mando Diao. Jag visste vem det var och sa på engelska att jag vält ut något och att jag strax var färdig. Det var min pojkvän, Eduardo, som ringt och de flesta konversationer går till på engelska eftersom min portugisiska är i det närmsta obefintlig om man inte räknar med att jag kan räkna nästan till tio och säga vad jag heter och hur gammal jag är. Hans svenska är inte heller något att skryta med ännu. Han använder dock gärna de få uttryck som han kan t ex "va faan!" och "vill du ha pengar?!" Utöver detta ligger vi inte heller på riktigt lämplig nivå i varken franska, tyska eller spanska för att använda det som konversationsspråk.

Nu värker armen efter våldsam dammsugning och imorgon ska jag jobba på äldreboendet som ibland vill ha mig där (med mycket kort varsel, förra veckan endast 25 min - men det är ju pengar eller hur?). Good times.

Klockan var 10.50 när jag vaknade med illamående och blev genast påmind om föregående kvälls festligheter då jag svept en flaska vitt vin från Argentina och sedan hittat en skvätt rödvin i en kvarlämnad kartong. Ja, inte är man kräsen heller, tänkte jag när jag letade reda på en plastmugg och hittade en på en armlängds avstånd - använd.

Kvällen spenderades på en utflyttnings/födelsedagsfest. Två skulle lämna Avestas trygga men tråkiga ängder och flytta till Borlänge och en hade fyllt 25. Jag hade brytt mig i att göra mig fin och allt, till och med gjort något åt håret - omg...! Men kvällen blev så klart inte som tänkt och humöret sjönk allt eftersom tiden gick. Det fanns några fina moments och det var trveligt att träffa Pari igen som jag inte sett sedan jag åkt iväg på mitt fyra månaders äventyr som egentligen skulle varit ett två månaders sådant men som förlängdes på grund av att  - ja för att jag har tid helt enkelt, jag har ju ett sabbatsår och inget jobb. Men anledningen till att humöret sjönk var att det finns folk som inte vet hur man uppför sig helt enkelt och inte har det minsta sinne för relationer över huvudtaget och borde försöka skaffa sig en tjej så han slipper lägga sig i andras angelägenheter, ex och problem. Dessutom borde folk ge fan i att sno andras nycklar. Så det blev inte ens krogen för min del utan ett himla sökandes efter den där nyckeln som tydligen var så intressant för någon. Men men jag klarar mig, det är ändå för dyrt att gå ut i det här landet om jag får säga mitt... Istället för att köpa tre öl kan man köpa en tröja på stan och tröjor är bra mycket mysigare än öl!

Väl hemma fick jag ett fyllesamtal och sedan ringde min älskling upp och jag önskade att jag var i Amsterdam istället. Jag slumrade till med telefonluren i min hand, halvt mot örat och bestämde mig sedan för att vi nog skulle säga hej då och jag somnade gott med dubbla filtar och långärmad sovtröja som skydd mot kylan i mitt rum.

Så i morse vaknade jag alltså kl 10.50, efter ca 7 timmars sömn, med en känsla av illamående och snart en ihärdig smärta i de nedre regionerna och upptäckte strax att jag fått mens.