Tillbaka?

Hej hej!

Jag kan inte lata bli att skriva nagot har i alla fall. Det tog ett tagfor mig att komma igang med den andra bloggen som jag delar med en kompis, rattmagazinet.blogspot.com, eftersom jag inte kunde komma in pa den sidan i Kina pga av censuren. Men nu har jag i alla fall lyckats fa upp nagra inlagg dar. Men min blogg ar ju anda min blogg och jag tankte skirva nagra rader har med. Dock kanske det inte ar nagon som laser den langre eftersom jag inte varit aktiv har sedan jag lamnade Sverige och skrev att jag skulle ta en paus fran denna blogg. Men jag hade fatt en sot kommentar av gulliga fattybom i alla fall och den uppskattades.

For tillfallet ar jag i Rach Gia i sodra Vietnam. Komjust tillbaka fran on Phu Qouc efter nagra dagar dar. Det var nice men for att vara en s k paradiso tycker jag att det var lite val att ta i. Den var helt ok skulle jag vilja saga. Phu Quoc som anses vara en lite dyrare destination i Vietnam hade prisnivaer som lag ungefar sa har:

Boende Long Beach, popularaste stranden pa on: kunde fas for 10 dollar men oftast mer
Boende An Thoi: 6 dollar men dar finns dock ingen strand sa da far man ta sig till badet med mopedtaxi vilket ocksa kostar forstas.
Mat: ett mal pa restaurang gick for oss pa ca 60 000-80 000 dong (10 000 dong = 40 svenska kronor ca)

Till Phu Quoc kan man flyga fran Ho Chi Minh eller fran Ho Chi Minh ta bussen pa 6-7 timmar till Rach Gia (95 000 dong) och bat (270 000 dong, iaf kostade det sa under nyarsfirandet) darifran. Vi tog det senare alternativet, mycket billigare, sa helt klart bast om man har tid. Plus, man kommer mkt narmare lokalbefolkningen och vietnameserna ar jattevanliga.

Vi gick till ett internetkafe varje dag dar (5000 dond i timmen). Det lag i nagons hem sa det var fullt av deras barn, som ocksa fungerade som personal, dar och en kvall kom vi in dit mitt i middagen. Dar hade de dukat upp mitt bland datorerna!

Kina var jattespannande men kallt. Det ar ju precis som i Sverige vinter dar. Vi hade med oss fula, gamla vinterjackor dit och skamdes nastan ogonen ur oss i dem men sa fort vi anlande till Vietnam lamnde vi dem pa flygplatsen, lite diskret.

Vadret har ar varmt och skont, solen steker om dagarna. Jag har lyckats branna mig lite pa fotterna av alla stallen.

Nu onskar jag att det var dag hemma i Sverige sa att folk vore uppe och vid sina datorer. Jag vill prata med min alskling! Oh grymma varld.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Följ min blogg med bloglovin